Beteendestudier av en förvirrad...
Såg den vackra mannen, M, vid 10-fikat.
Ignorerade honom.
Varför?
I stället för att le lite uppmuntrande mot honom så låtsade jag att jag inte såg honom.
Jag förstår verkligen inte mig själv.
Sekunden efter beslutet att titta bort frågar jag mig...
"Vad fan är det med dig, Malin?" och ger mig själv två mentala örfilar.
Det hjälper inte.
Han går förbi en gång till.
Stannar rakt framför mig längre in i rummet och fyller i sitt namn på lunchlistan.
Jag tittar bort.
Skrattar för högt åt någons inte så roliga kommentar.
Vägrar konsekvent att söka hans blick, fastän jag egentligen vill.
Konstiga jag.
Ignorerade honom.
Varför?
I stället för att le lite uppmuntrande mot honom så låtsade jag att jag inte såg honom.
Jag förstår verkligen inte mig själv.
Sekunden efter beslutet att titta bort frågar jag mig...
"Vad fan är det med dig, Malin?" och ger mig själv två mentala örfilar.
Det hjälper inte.
Han går förbi en gång till.
Stannar rakt framför mig längre in i rummet och fyller i sitt namn på lunchlistan.
Jag tittar bort.
Skrattar för högt åt någons inte så roliga kommentar.
Vägrar konsekvent att söka hans blick, fastän jag egentligen vill.
Konstiga jag.
Kommentarer
Postat av: V
För att Du är intresserad på riktigt?! ;)
Postat av: M
Kanske;) får kika på honom varje tisdag, om han är på jobbet förstås.
Trackback
