tonårsmalin

Haha!!
Idag tog jag igen för gammal ost.
På 10-fikan så knödde jag mig ner brevid M, den vackra mannen på mitt ibland-jobb.
Egentligen såg jag honom inte förrän det var försent...
Jag hade planerat att sätta mig intill Ida och insåg att han satt brevid först när jag bad honom flytta lite på sig så jag skulle få plats.
Där fick jag!

Ja...det var i alla fall jättemysigt.
Jag kände mig som en 15-åring och uppförde mig säkert så också.

På lunchen kom han och satte sig brevid mig ute på verandan. (hihi det här låter ju som en Frida-novell)
Vi satt och pratade en stund efter maten.
Då fick jag panik.
Jag lockade Sandra att slå sig ner.
Han gick...
....och kom tillbaka?
Sen gick han igen.

Känslan går närmast att beskriva som att falla.
Hela insidan av bröstet stiger en aning för att sedan bara tappa fästet och falla neråt.
Som Fritt fall på Liseberg.
Besvikelse och upprymdhet samtidigt.
Besvikelsen för att jag inte tror en sekund på att det skulle bli något.
Jag tror hela tiden att jag är fel, säger fel saker och inte är intressant nog.
Upprymdhet för att jag känner så mycket när jag ser honom.
Jag har så svårt att inte bara lägga händerna på honom, vilken del av honom än som är närmast.
Jag vill bara hångla!!!

Jag vet att jag antagligen aldrig kommer att ta det initiativet (igen...vi har hånglat under alkoholens inflytande).
Jag vill nog vara säker på att det är något han vill och inte i brist på något bättre.
Det lät väl lite knepigt men jag tror att människor gör så.


Kommentarer
Postat av: nooni

gud vad sött..:)

2007-09-11 @ 20:37:57
URL: http://nooni.blogg.se
Postat av: malin

ja visst är det svårt att tro att jag egentligen är vuxen:)

2007-09-12 @ 09:15:17
Postat av: V

det är väl så det ska vara...?!!

2007-09-12 @ 10:35:38
URL: http://www.vick2ria.blogg.se
Postat av: Annah

HERREGUD vad jag känner igen känslan vännen!

2007-10-06 @ 20:18:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0