Mortens på fredag

Jo just det..
På fredag ska vi spela igen.
På Mortens.
Jag vet att jag är sent ute med
informationen igen men jag har
bara vetat det sedan i fredags.
Ja det är ju nästan en hel vecka sedan,
men det händer ju så  mycket hela tiden.
Eller är det kanske jag som är
trött och disträ?
Hur som helst så spelar
Hanssom DeLight och Thunderbirds på fredag.


maran härom natten

Jag vaknade med hjärtklappning.
Simon hade precis trillat i backen
från en lyftkran, som han naturligtvis
skulle klättra i.
Jag såg att han skulle falla.
Jag försökte springa till honom,
men benen var som fastklistrade i marken.
Jag ropade till Stefan (varför nu han var med)
att han skulle fånga Simon, men han
bara tittade på mig som om jag var dum i huvudet.
Simon föll huvudstupa, runt och landade på ryggen.
Någonstans hade han skrapat i ansiktet och
hade ett djupt jack i tinningen.
Han försökte ställa sig upp, men jag bad honom ligga kvar
och så sa jag åt Stefan att ringa ambulansen.
Stefan slog numret och räckte sedan över luren till mig.
Jag visste inte vad gatorna hette där vi var och fick panik.
Stefan såg inga skyltar, men jag ville inte lämna Simon
för att springa och leta.
Allting blev väldigt förvirrat.
Ingenting hände och i all frustration vaknade jag.
Fruktansvärd dröm.
Hur ser jag på Stefan egentligen?
Och hur ser jag på mig själv?
Hmm...
Alltså, detta känner jag inte igen från några medvetna tankar.
Jag tycker att Stefan är världens bästa pappa,
men varför drömmer jag så här?
Någon som är bra på drömtydning?

Hu

Helgen har tagit ut sin rätt.
Jag känner mig trött och något deprimerad.
Det var så vansinnigt härligt i lördags.
Gräs, varmt, öl och soliga, rusiga vänner och bekanta.
Det blev inte så mycket musik för min del.
Mest prat.

Nu har jag det lite tungt.
Jag vill må bra, men efterdyningarna av en
bra fest innehåller allt för ofta djupa svackor med ångest.
Ska koncentrera mig på jobbet nu.
Jobba är bra.

Mysik

Idag är jag lite sliten.
Jag gick med Cathrine och Madde ut igår.
Vi träffade en galen engelsman på Butlers
och sedan gick vi till Kullgrens.
Det var en mycket trevlig kväll.
Vi gick ut så sent så när de stängde
kände jag mig inte riktigt färdig att gå hem.
I alla fall inte ensam.
Så var det för flera, så Matti,Helena, Majsan
och Cathrine följde med hem och drack vin.
Vi spelade musik för varandra.
Stackars Matti.
Idag är det Kôrpehôla.
Jag ska göra matsäck och ta med picknickfilten.
Musik och glada kamrater är så härligt.

Vilken vanlig ...

Vilken vanlig dag det är idag.
Det är ju väldigt ovanligt fint väder,
men förövrigt så vanlig.
Typiska saker händer på vanliga dagar.
Ovanliga fast ändå inte.
Jag skulle egentligen varit på sjön en stund,
men killen jag skulle åka ut med är tidsoptimist
och insåg försent att han inte skulle hinna.
"Som vanligt", sa hans chef.
Jag tänkte att jag kan åka ut själv och hämta musslor.
Utan båt.
På med bikinin och ut i vattnet!
Nähä...
Jag hade blivit inparkerad och grannarna var inte hemma.
Alltså jag visste ju att jag var inparkerad tidigare på dagen,
men jag trodde ju inte att människan skulle gå hemifrån då.
Inget vadande eller badande för mig alltså.
Jag fick gå till labbet och ta hand om musslorna som kommit dit
och sedan fick jag gå till posten och sen hem.
Det var inga problem.
Det var en skön promenad,
men det var tur att jag inte hade bråttom.
Som jag vanligtvis har.


ge fler komplimanger

Många gånger så får man bara höra vad
man går för när det är något negativt.
Om man har gjort ett misstag.
Så är det i alla fall ofta för mig i mitt jobb.
Idag fick jag höra motsatsen.
Jag fick beröm av en man som själv beskriver sig som,
"..en person som lätt blir arg och skäller när något blir besvärligt eller går fel..".
Det kändes oerhört bra att få höra en
helt spontan positiv kommentar av just honom.
Han steg i mina ögon, för det är så sällan man möter
någon som har det kuraget och den självinsikten.
Jag tror nämligen att det krävs lite mod för att ge en komplimang.
Varför vet jag inte, men det kanske bara beror på att vi aldrig gör det.
Det ingår inte i vårt vanliga sätt att bemöta människor.
Ledsamt.
För visst blir du glad om någon talar om att du
har lyckats bra med något eller bara att du är fin i håret.
Jag ska försöka tänka på att göra det oftare.

Hopp

Jag satt på nålar i en timma.
Låtsades läsa min bok,
men varenda gång sonen ställde sig på
trampolinen så visste mitt undermedvetna det.
Då var jag ju tvungen att titta.
Utan att andas.
Varje gång gick det bra och jag började andas igen.
Han gjorde volt med halv skruv utan ansats från trean.
(Det kallas något berättade sonen, men hur ska jag minnas?)
Nu pratar vi inte hopp med speciellt utvecklad 
kroppskontroll för något av barnen.
Men det gick mycket bättre än tidigare han landande med benen
i först, ganska samlade och ansiktet åt rätt håll.
Ansatsen i volten från ettan var också mycket bättre idag.
Mamman var stolt men utmattad efteråt.
Jag måste få ur mig dessa nervositeter.
Bearbetning.
Det blir nog bättre för mig med.

Magnetiskt besök

Det ligger en militärbåt i vattnet utanför mitt fönster.
En sådan där grå, utan fönster.
Den har åkt långsamt fram och tillbaka hela dagen.
Vid lunch var det en vänlig själ som upplyste mig
om att det ligger en station här i Gullmarn
där man kan avmagnetisera sin båt.
Varför båten är magnetisk och varför det inte är bra
kan jag inte svara på, men det handlade om minor
och om spårningsteknik med magnetism. (???)




Fin dag för en tvätt

Nu är jag lite nöjd.
Jag kan se färgen på min bil igen.
Den har genomlidit vintern utan en enda tvätt, stackarn.
Det känns nästan som att jag har gjort det för hand
så nöjd är jag, men tvätta bilar är inte min favvosyssla så
det blev en högtryckstvätt på macken.
Jag har köpt mig min lycka.
Hurra hurra.
Nu ska jag hantera djur i formalin och
sedan ska jag dricka kaffe.

Kaffedags

Solen skiner.
Jag känner mig lite trött i huvudet.
Jag är inte särdeles uppåt idag.
Är det för att det är måndag och
enformigheten tar musten ur all livsvilja?
Eller  har jag hamnat i en av sänkorna
i den hormonella bergodalbanan?
Det behöver ju egentligen inte vara annat
än att jag inte kommit igång ännu.
Vi får väl se.
Kaffe kan ordna mycket.

Sinnestämningen kräver en gammal
Metallicalåt, Fade to Black.

 

Söndagslångsam

Nu har min extrasyster Erika varit här.
Det är egentligen exets lillasyster, men
det har nästan blivit min syster också.
Vi satt och pratade och drack lite vin igår.
Det blev Kullgrens en liten stund och mamma var här hos Simon.
Jag gick hem innan stängningsdags.
Jag tycker så mycket om Erika och vi har så kul.
Hon kom förbi en sväng idag med och berättade om gårdagens bravader.
Jag missade tydligen en del.

Nu är jag seg och får inte gjort någonting av det jag hade tänkt,
men men...
Jag ska ignorera mitt dåliga samvete och fortsätta slappa.



Det här är dagens låt.
Söndagmåndagsång med darling Joakim Thåström.

Light versionen

(Lånade ett litet kort av Tomas)



Hanssom delight

Akta er för Backaplan

Fy fan vad förbannad jag blir !!
Ska man inte kunna gå ute
vilken tid på dygnet som helst utan
att vara rädd att man ska bli överfallen.
Vad är det för jävla idioter som hoppar på
en ensam stackare, slår ner honom och snor hans telefon?
Vem fan har uppfostrat sådana totalt empatilösa människor?

Min största mardröm måste vara att misslyckas så fatalt med moderskapet
så att min son skulle kunna göra något sådant.
För det måste väl ha något samband, eller?
Uppfostran, trygghet och att ha lärt sig vad som är rätt och fel.
Att ha lärt sig empati.
Det måste väl ha någon effekt på hur man beter sig mot andra.

Systerns pojkvän/sambo var på väg hem inatt.
Ensam.
Han pratade med min syster i telefon när han råkade på några jävla typer.
Hon fick sitta i andra änden och bara lyssna
på när D blev nerslagen och rånad.
Fy fan...(mycket svordomar nu, men jag blir så arg)
Adrenalinet strömmar till bara jag tänker på det.
Hur brutalt humör jag än har, så har jag aldrig slagit någon.
Även om jag har haft lust.
Där går i alla fall min gräns.

Butlers torsdag

Det var en jävla rolig spelning i går.
Det kändes bra, även när det snubblades på ord
och tajmingen inte var helt hundra.
Det gjorde liksom inte så mycket.
Det var en del folk där bara för oss
och det blir man väldigt glad över.
Jag tyckte att det var ganska mycket folk när vi spelade,
men det var ingenting om man jämför med
hur mycket folk det ramlade in efter vi hade spelat.
Jag har aldrig sett så mycket folk på
en torsdag på Butlers någonsin.
Synd att vi inte visste det innan.
Men det kanske var lika bra.
Tomas filmade sista låten och har lagt
ut på sin blogg för den som vill se.

Älskade Yerba

Jag hastade in på Yerba för en stund sedan.
Jag kände genast att det var alldeles
för länge sedan jag var där.
Yerba är mitt vattenhål och den ultimata
platsen för avstressning och andhämtning.
Varje gång jag kliver innanför deras dörr och känner
doften av rökelsen tillsammans med ljudet av
lugn bakgrundsmusik och lågmälda samtal,
så tar min kropp ett djupt andetag som på
utvägen lockar stämbanden att ge ifrån sig ett belåtet ljud.



Även denna gång uppträdde mitt fysiska jag på det viset.
Effekten var slående och direkt.
Jag var nästan tvungen att sätta mig ner (men jag hade ju inte tid !).
Behovet är verkligen enormt att få slappna av i kropp och själ
och det gör jag helt enkelt bäst där.
Morgondagens måste blir alltså att ta en fika på Yerba.
Passar bra som uppladdning/nedvarvning inför Butlersspelningen på kvällen.

baglady

Min morgon gick trögt.
Jag hade tänkt att skynda mig,
men ibland kommer jag på mig själv att
ta väldigt konstiga beslut.
Har man bråttom så tar man väl oftast
en snabbdusch? Inte Malin.
Nej, jag fick för mig att ordna till ett litet minispa istället.
Det var djuprengöring av håret plus inpackning,
fotvård och helkroppspeeling.
Insmord och glad insåg jag vad tiden var.
Aj aj aj.
Det hela startade nog då jag tittade mig i spegeln
(när jag äntligen hade masat mig ur sängen) och såg ett
spöke med stripigt hår och stora mörka påsar under ögonen.
Jaha, det var ju det där med sömnen.
Antingen får jag hitta en mirakelkräm eller så är
det nog dags att jag börjar sova ordentligt.



Tillökning på Bangatan

Nu har Bangatan fått en ny invånare.
Han heter Leon och är 51 cm lång.
Leon Gidlöf är väntad och jag tror att
han kommer få ett herrans kalas och
en hel hög med folk på besök när han
får komma hem.
Jag är hemskt nyfiken på hur han ser ut.


stimulans

Meningslös dag.
Sol och jag borde vara vårlycklig.
Tyvärr känns det inte som att det blir så idag.
Lite trevlig grillning med grannarna blir det nog ändå.
Det är bara det att jag har drabbats av den kliande rastlösheten
och har svårt att sitta still och ta det lugnt.
Mitt sinne kräver maximal intryckshastighet hela tiden.
Jag går och är sugen på saker, men det finns ingen
möjlighet att stilla suget, för när jag stoppar i mig det
jag trodde att jag ville ha, så hjälper det inte ett dugg.
Det bara fortsätter att reta mig.
Jag kan bara konstatera att jag måste vara understimulerad.

sömn

Nu känner min kropp att det är långt gången vår.
Den slutar att sova.
Sommartid har jag nästan inget sömnbehov alls,
men nu i övergångsperioden känns det.

Den senaste veckan har jag sovit i snitt 5 timmar per natt.
Jag somnar två och går upp klockan sju.
På förmiddagen är det trögt.
Ett par koppar kaffe skakar om organen och tvingar
kroppen att gå upp och börja arbeta.

När jag väl har vaknat och är i rörelse så finns det
ingen anledning att gå till sängs igen,
så alltså ingen middagslur för mig.
Jag har aldrig förstått det där med att sova på dagen,
då blir man ju bara mer trött.

När väl kvällen är här så är jag på topp och inte ett dugg sömnig.
Jag försöker att gå och lägga mig i alla fall senast tolv,
men det blir senare och senare för varje dag.
TV:n brukar vara bra för att få hjärnan att sluta störa mig,
men i natt insåg jag att Xena börjar strax efter ett.
Hur kan man sova då?

längta semester

Det blev ingen grillning.
Barnet hade redan ätit ett stort lass
och det kändes onödigt att tända upp
bara för min lilla måltid.
Det får bli en annan dag.
Jag ägnade mig istället med att boka hotell
i Leeds och i London till sommarens utflykt.

Grilla kanske ?

Alldeles om en väldigt liten stund har jag arbetat färdigt för idag.
Jag tror att jag ska åka hem och dra igång grillen.
Om ingen annan sympatisk granne redan har gjort det förstås.
Det är ett typiskt grillväder idag.

Leave

Jag är så totalt insnöad på en låt just nu...
Jag blir något fanatisk i mitt lyssnande.

Jag tar ut texten.
Letar upp ackorden (trots att jag troligen
aldrig kommer att lära mig att spela den).
Jag "YouTubar" den och spelar alla versioner jag hittar.
Med en översvallande passion låter jag rösten pressa
sig igenom alla barriärer (typ väggar och golv / tak).
Jag misstänker att mina grannar tycker att jag är
måttligt begåvad.

Låten som just nu upptar all hjärnaktivitet
heter Leave och spelas av irländaren Glen Hansard.
Den är med i soundtracket till filmen Once.
Helt uppslukande.
 

Cheer på hög nivå

Det blev som jag trodde både lång och arbetsam,
men väldigt rolig dag i går.
Tack och lov en tävling med väldigt få fall.
Inga allvarliga olyckor, i alla fall inte på tävlingsgolvet.
Mina flickor hade tyvärr ett fall och jag tror att det kostade dem en pallplats.
Deras förträning gick totalt felfritt och då är de absolut ett av sveriges bästa lag i klassen cheer B.
I cheer B dömer man utförande men inte svårighetsgrad,
så man bygger inte lika högt i den klassen och man kastar inte.
I år vann ett stockholmslag både Cheer B och Cheer A.
Mest minnesvärda är också ett pris som delas ut.
Ett ärofylltpris som i år gick till ett lag i klassen Group stunt.
I group stunt ingår ingen gymnastik eller dans, utan enbart riktigt avancerad akrobatik.
Jag lånar ett klipp på vinnarna från årets kvaltävling.


Cheer SM

Strax bär det av till Borås.
Sista cheerleadingtävlingen för i år.
Cheerleadingsveriges höjdpunkt, SM.
Det blir en riktigt lång dag i morgon,
men jag är övertygad om att det
kommer att bli väldigt roligt.
Jag hoppas förstås på att det ska
gå bra för mina (fd) tjejer.

0_1.jpg

Dagen efter...

Idag (igen) vaknar jag med en sprängande huvudvärk.
Sviterna från gårdagens nöjen.
Qizzen gick ganska bra,
men ändå inte.
Vi vann ju inte.
Vi gick till mortens.
Sonny, Lasse We, Magnus och Larre spelade,
men alltså jag minns ju inte vad de kallar sig.
Det var kul.
Träffade Magnus B.
Tappade bort Claes.
Magnus och jag plockade upp Dennis och
travade hem till mig. Egentligen var det inte ens trav det var taxi.
Nu ska jag låna en ljudbok från biblioteket,
äta någon god mat och bara slappa.

RSS 2.0