MallanP

Jag är retlig och lättstött.
Hemma har jag en hormonell nästantonåring
som gör allt för att få sin egen klåda ur själen.

Han är så snäll och duktig.
Igår gjorde han pannkakor till sig själv under min ledning.
Jag hade tagit med mig jobb hem.
Men efter en stund räckte det med duktighet.
Vad är då bättre än en mamma som går att reta?
Igår var inte bästa dagen att reta en retlig mamma.

Jag orkade inte argumentera och tjata.
Jag orkade inte ens svara på min sons uppenbara behov av att
få visa att han faktiskt har en egen vilja som en egen individ.
Jag teg. Jag!? Det kändes som det bästa jag kunde
göra för att inte bara bryta ihop av trötthet och leda.
Jag var inte arg bara trött och sur.
Sonen påverkades tydligt av tystheten.
Efter en halvtimma var allting över.

Hur banalt och vardagligt det än är så får jag så dåligt samvete över mitt betende.
Mitt stackars barn!