MallanP

Ute i blåbärsriset.

Jag hade en mycket trevlig dag igår,
men den gick väldigt fort.
Först dök systern och Danny upp och
D:s mamma och pappa var också med.
Vi åt lite uppe hos modern. 
Fina kusin Emma, farbror Lars, farmor, pappa och Lena kom senare.
Vi är en väldigt högljud familj där man inte ser det som ohyfsat att
prata i munnen på någon annan. Det är helt enkelt så man konverserar.
Det kan vara väldigt besvärande att hamna på ett kalas hos familjen Persson
om man tycker att det är viktigt att man pratar en i taget.
Vill du ha ordet så får du helt enkelt ta det. Ingen idé att vänta på att någon
ska bjuda in dig i samtalet och fråga vad du tycker.
Det kan gå hur som helst. Ibland går det jättebra men några gånger har folk stormat ut i vrede.
Alla tycker nämligen också att de har rätt och att den som
inte förstår det antagligen inte är riktigt som han ska.
I går avlöpte hela kalaset fint med bara lite små irritationsmoment,
men på det stora hela måste jag säga att vi var ganska duktiga allihop.
Man blir trött kan jag lova.

Cathrine, Karin med barn, Claes och Sara anslöt till kvällen.
Vi grillade, drack vin och pratade.
Engelska.
I och med att Lynn och Dave (D:s mor och far) var med så försökte
vi föra samtliga samtal på engelska så att de inte skulle känna sig utanför.
Vi i familjen är så vana med det, men jag insåg att det inte är så ofta som
andra befinner sig i den situationen att man umgås på engelska,
eftersom samtalen inte var riktigt lika fylliga som de brukar.
Men det är ju en vanesak så klart.
Vi satt ute fram till elva så det var ju hyfsat väder även
om vi fick ta hjälp av ett par filtar för att ha det riktigt bra.
Jag tyckte att det var en härlig kväll !
Tack så mycket allihop!

Frukostbrickan som mitt älskade barn just kom och serverade.

Skymning vid Haby

sommardag i hunnebo.

Ibland är det svårt att inte blir besviken.
Fastän jag blir det litegrann i förväg.

Jag har en relativt mörk och monoton bild av min framtid klar.
När jag dör kommer jag att göra det otillfredställd av livet.
Varför är jag så negativ?
Om jag tittar bakåt så är mitt liv ganska innehållsrikt och omväxlande.
Jag är ju ofta på språng, på väg till och från olika saker men
varför känns det inte nog. Inte tillräckligt.
Mitt dagboksskrivande är en livsnödvändighet för mig.
Jag måste kunna gå tillbaka i tiden och se svart på vitt vad jag har gjort genom åren.
Jag har så lätt att glömma de bra och roliga sakerna.
Passionerna och äventyren men också perioderna av inre lugn och rofylld vardag. 

Både helgen och resten av veckan har varit lite tuff.
Det är skönt att Simon kommer hem idag.
Den här helgen kommer att bli stilla så stilla.

I onsdags var jag iväg med Sari och Lars och ett helt gäng australiensika musiker.
Vi åkte till Hunnebo och tittade på havet och åt räkor, kräftstjärtar i vitlök och nybakt bröd.
Otroligt gott och alla var nöjda.
Spelningen på kvällen var vansinnigt bra.
Det är så kul när man får uppleva något extra.
Det firades friskt efteråt och gästerna var så glada och nöjda över att bli mottagna på ett personligt sätt.
Efter 6 veckors turnerande gillade dom verkligen att bli omhändertagna och
få hemlagad mat, en guidning av fina västkusten och att slippa bo på hotell.

Igår skulle jag och Peter ha spelat på Butlers men vi fick ställa in.
Peter var sjuk. Annah och hennes syster hade bokat bord så jag
gick ner i alla fall och åt tillsammans med dom. Det var så länge sen vi sågs.
Det var väldigt mysigt men jag var helt slak efter onsdagspartyt så det blev tidig hemgång.

Nu ska jag ta en fika på Yerba och sedan handla och hyra film.
Jag känner mig lite sliten och meningslös.
Längtar efter sol och bad så jag får ha lite hälsosam semester också.

Idag är jag extremt uttråkad.
Jag har inte lust till någonting.
Visst finns det saker att göra men ingenting känns kul.

Ska få en kopp espresso av modern.
Sen vet jag inte...

Första semesterveckan har gått.
Jag har utnyttjat veckan ganska bra kan jag tycka.
Jag har varit i Hunnebo i några dagar, hos Sandra och Henrik över en natt och i Göteborg en kväll.
Simon och jag var på den nya Harry Potter filmen i torsdags och igår var jag på kalas hos Kattis.
Tyvärr missade jag Lisas kalas, men det går ju inte att vara med på allt. 

Idag ska jag bara slappa.
Såå trött.

Dennis, Gittan och jag funderar på att åka på en road trip till Umeå sista semesterveckan.
Det hade varit riktigt kul. Helst ska vi vara en eller två till så man inte behöver köra så mycket var.
Vi får se om vi kan få ihop det.

We ghosts på trädgårn

Hunnebo

jag och simon

Så här ser en musselodling ut när den tas ur vattnet.

I morgon trotsar jag vädret och åker ut till Hunnebo.
Jag kan lika gärna tråka intill havet som inne i stan.
Det finns ju verkligen inget bättre här.
Idag har jag städat och fejat.
Duktigt men inte fan blev livet roligare för det.
Jag ska ta med mig penslar och färger och 
försöka koppla bort verkligheten en stund.
Barnet kommer att få en utmaning för fantasin när han varken
kan bada eller spela dator, men jag tror att det är bra för honom.
Ja, bada kan han ju göra en stund om han vill men det kommer ju att vara iskallt.

Nej nu är jag så jävla trött på regn.
Min semester började idag,
men vad fan ska man göra när det bara regnar?
Jag vill hitta på något men det får inte kosta för mycket.
Min fantasi är obefintlig för tillfället.
Tips någon?

En annan själ bredvid min.
En som talar även utan ord.
En som känner det jag känner.
Som vill vara där jag är och
inte räds en smått besvärlig själ.

Magen värker.
Huvudet är tungt.
Tankarna där inne väger som bly.
Himlen är grå utanför mitt fönster och
jag har ingen större lust att ge mig ut,
men det är precis vad jag ska göra nu.
Handla lite och kanske hämta mitt nya körkort.
Nu känns allting lite sådär.

Fan vad irriterad jag blir på mobilbloggningen som inte vill fungera.
Jag har mensvärk så jag har svårt att stå och jag blir lynnig som den värsta satmaran.
Jag har lätt att fräsa åt folk och har inte ens vett att få dåligt samvete.
Jag satt i bilen förut på väg till Mollösund och kände mig håglös, deppig och ensam.
En stund senare kom jag på mig själv med att le helt utan anledning
och när jag kände efter så kändes bara lycka i hela själen.
Tro inte på det, får jag säga till mig själv ibland,
om en kvart sitter du och gråter floder.
Eller kanske bättre tvärt om, mitt i gråten får man tänka på att allting snart känns löjligt bra.
Egot är verkligen som störst när hormonerna flippar ur.

Sista veckan innan semestern.
Skönt!
Måste nog planera min semester litegrann.
Det låter kanske tråkigt men jag vet med mig att om jag bara
låter dagarna gå så känner jag mig lite besviken när semestern är slut.
Besviken på att jag inte utnyttjade min ledighet till något roligt.
Tanken är att jag ska hålla mig här i närheten i alla fall.
Det är ju faktiskt bra att ha uddevallaidag.se för att se vad som är värt att göra.
Funderar på att kanske fixa ihop någonting själv också...hmm, vi får väl se.
Några idéer har jag...

Filmsugen.
Hungrig.
Har ingen lust att laga mat.
Tänker åka och köpa mat och hyra en film.
Vet inte riktigt vad jag är sugen på bara.

Nu är det dags att packa ihop och dra till tåget.
Det bär av mot Nyköping och EM i cheerleading.
Jag kan ärligt säga att det inte är vad jag helst vill göra just nu.
Det kommer att bli kul i morgon, men att sätta sig på ett svettigt tåg är inte drömmen.
Hellre hade jag gått upp till Wittings och grillat i deras trädgård.
Missar Blues i parken i morgon också. Skit!
Ja ja, det är som det är.

Igår kväll nattsuddade Uddevalla.
Vi skulle spela på Mortens uteservering.
Det var så fullt så vi fick spela utanför Mortens uteservering.
Det var lite kul.
Mitt i allting kom Robert "Lasse Love" Jansson på ett lastbilsflak och
spelade samba och dansbandslåtar och showade som bara han kan.
Det var i alla fall riktigt trevligt att se Uddevalla i folkskrud.

Idag tar vi en tur till Göteborg.
Köpa gott på saluhallen.
Sitta i någon park och njuta.
Besöka diverse uteserveringar.
Bara ha det härligt.