MallanP

Ibland är det svårt att inte blir besviken.
Fastän jag blir det litegrann i förväg.

Jag har en relativt mörk och monoton bild av min framtid klar.
När jag dör kommer jag att göra det otillfredställd av livet.
Varför är jag så negativ?
Om jag tittar bakåt så är mitt liv ganska innehållsrikt och omväxlande.
Jag är ju ofta på språng, på väg till och från olika saker men
varför känns det inte nog. Inte tillräckligt.
Mitt dagboksskrivande är en livsnödvändighet för mig.
Jag måste kunna gå tillbaka i tiden och se svart på vitt vad jag har gjort genom åren.
Jag har så lätt att glömma de bra och roliga sakerna.
Passionerna och äventyren men också perioderna av inre lugn och rofylld vardag.