MallanP

Jag har tråkigt.
Vad gör man en tisdag om man försöker att låta bli att jobba?
Jag har stoppat in tvätt i maskinen.
Klar om en timme.
Sen då?
Jag är dålig på att vara ledig.

Vad gör man utan varken pass eller pengar ensam i ett land där man inte förstår språket med enbart en telefon?
Man sms:ar sin syster.

Systern ordnade telefonnummer till spärrservice, som jag visserligen inte kom fram till förrän efter ett antal timmar.
Systern ringer då och spärrar mitt ena kort, sedan ringer hon en av de engelska banker som även har kontor i Frankrike för att se om jag kan gå in där och ta ut pengar.
Nähä, en halv timma till skulle det vara öppet. Finns det en bankomat att ta ut pengar i där jag befinner mig?
Vad har Tom för bank? Kan han gå med mig och ta ut pengar om vi sätter in på hans konto?

Nja, det är tveksamt om det finns bankomat på området, jag får olika svar av de festivalanställda jag frågar.
Tom har Halifax bank. Ja, han går med om det finns en bankomat. Vi ska kolla efter en bankomat igen.
Jag fick inte bättre svar av någon annan.

Ett stressat sms kommer med frågan "fanns det nån bankomat eller?" som strax efter följs av "banken stänger snart i england" Dannys pappa skulle kunna sätta in pengar på Halifax och undrade hur det skulle bli. Ytterligare en stund går och systern undrar "vad händer?".

Mitt svar är luddigt...Jag vet inte riktigt? Jag letade efter väskan vid upphittadeprylarstället, men utan lycka.
Mannen som ansvarade för upphittade grejor var inte ens där. Jag väntade och väntade.
Tillslut bad jag vakten som jobbade där titta efter en svart väska och så gick jag för att leta upp Tom.
Tom hade köpt frukost och bjöd på "ham and cheese". När vi gick tillbaka till upphittat så låg det en svart väska vid vakten. Inte min.

Systern ser på det hela med växande humor:
"Vad är planen? Ambassaden sen hotell eller på gatan? Hehe...;)"
Sedan följer en mer seriös upplysning
"D står på ambassadens hemsida att du kan få lån, om d inte var självförvållat. Så säg inte att du var full."
Strax senare luftar hon en annan idé som hon dock redan hade lagt ner
 "Vi kollar hur mkt d kostar å ta bilen ner t Paris. Hade vart kul med road trip. Men d kostar asmkt. Å du kan säkert åka hem imorn."

Jag ger upp på att få väskan tillbaka och Tom och jag promenerar ner till tågstationen.
Han har lovat att köpa mig en tågbiljett tillbaka till Nantes. Runt två är vi där men tåget
ska inte gå förrän sju på kvällen. Då bröt jag ihop för första gången. Jag överlägger
med Tom och beslutar att se om det finns en polisstation i den lilla hålan Clisson som
vi befann oss i. Jo, då och de kunde skjutsa mig.
Jag fick 20 euro av Tom och vi sa hejdå.

Polisen tog min anmälan och skrev ut ett papper som skulle fungera som mitt pass.
Inga problem.
Nu återstod bara någonstans att bo och ett sätt att få pengar för tåget till Paris och flygbussen.
Jag gick från polisstationen till tågstationen och fick sitta där och vänta i ett antal
timmar utan lust att hitta på någonting medan jag väntade.
Systern har under tiden försökt att boka en tågbiljett till Paris över nätet. Det gick inte.
Förutom det har hon ringt ambassaden (vars jourtelefon var trasig), svenska kyrkan och festivalbussen, utan lycka någonstans.
Hur ska det gå?

När jag äntligen kom tillbaka till Nantes till hotellet där jag lämnat mitt bagage var jag så trött.
Systern och jag hade gjort upp en plan. Jag gick in, förklarade mitt problem och grät en skvätt.
Jag frågade om vi kunde betala med systerns kort över telefon och kanske
lägga på 100 euro på priset så jag kunde få ut det i kontater. Hon såg skeptisk ut för så
gör man ju oftast inte, men när jag klämde ut några tårar till la hon huvudet
på sned och sa att självklart skulle hon ordna det.

Jag fick mina pengar, tackade 18 gånger, gick och köpte en tågbiljett,
köpte en macka, återvände till hotellrummet, duschade och slocknade vid tio.

Med allt det andra stals mina ord.
Det kändes ganska banalt just då,
men det var tydligen viktigare för mig än väntat.

Jag var på en mycket intressant konferens förra veckan.
Det var jobbigare än vad jag trott.
Sitta och lyssna och anteckna i timmar och varje kväll
medverka på något socialt event gjorde att det inte
fanns så många timmar kvar till sömn.
Söndagen inleddes med mingel med snittar och vin.
Måndag kväll var det vinprovning.
Tisdag, buffé med dans (inget bra alla drog till stan).
Onsdag, ostronsafari.
På torsdag eftermiddag var jag ganska låg och seg.
Jag och min kollega Nettan pressade oss till en sista social sammankomst, en galamiddag.
På med finklänningen och de höga klackarna och iväg.
Det blev mycket lyckat och vid halv två lämnade vi det vackra slottet och styrde kosan mot stan.
Vi fortsatte ut i den franska natten och hittade en krog som stängde fyra.

Mobilbloggandet funkade tydligen inte helt.
Jag har skickat 2 bilder som inte kommit in.
Kanske dyker de upp senare.
Jag var pa galamiddag pa ett slott igar i snygga klanningen och hoga klackarna.
Fantastisk kvall!
Hanglade med vacker norsk man
och fick sova ungefar tre timmar.
Jag gick och la mig nar Nettan gick upp.

Idag hade jag bestamt att aka till kusten efter forelasningarna,
men vadret ar inte helt toppen sa vi far se.
Jag har traffat pa tre trevliga engelsman som ar har pa festival,
sa det kanske blir hardrocksfestival i kvall istallet.
Entomed och WASP och en massa annat.
Kan bli vansinnigt trevligt.

Det var javligt jobbigt att skriva pa detta tangentbordet eftersom
a och q har bytt plats och forstass att inte vara prickar finns.

Nu börjar jag få lite resfeber.
Har precis packat väskan.
Det var mycket svårare än vanligt.
Jag har en jävla packning just nu.
Jag tar ur och lägger i, tar ur något annat och lägger sedan i nått nytt.
Nu är det helt enkelt tvärfullt med ganska lite utrymme för nyinköp.
Inte bra.
Jag vet bara inte vad jag ska kunna avvara.
Hur klär man sig när det är 20 grader och regn?
I slutet på veckan ska det bli halvklart och 22 grader.
Jag vet verkligen inte vad jag behöver.
Puh!

Det var jättetrevligt igår.
Vi åt, pratade, drack lite vin, pratade, drack lite kaffe,
delade kort, satsade, pratade, förlorade, pratade,  
vann, drack lite vin, pratade och pratade. 
Vi pratade bröllop. (Grattis på den stora dagen, mina söta grannvänner som aldrig skulle gifta sig.)
Sandra planerar sitt.
Det var tydligen inte smärtfritt.
Människor är så egoistiska, helt utan att skämmas. Stackars Sandra.
Jag undrar om jag kommer att få gifta mig någon gång.
Inte under de närmaste åren i alla fall.
Jag vet inte om det gör någonting men..nej, jag vet inte...
Det är väl ändå något speciellt kanske, i alla fall är det vad dom säger...
Jag förlorade pokern mot Sandra.

Män talar om sina kroppar på ettan.
Vissa ser oerhört generade ut, medan andra är fullkomligt avslappnade.
Det slår mig att man inte så ofta får höra män i olika åldrar tala om sin syn sig själv och sin kropp.
Vad som hände och vad de kände när de genomlevde puberteten och sexdebuten.
Vissa låter som om de citerar en erotisk novell.
Sanningar kommer fram om att killar faktiskt fejkar, vilket man aldrig pratar om.
Om alla kvinnor förstod hur lika männen är oss och vice versa,
att vi faktiskt kommer från samma planet så kanske saker hade varit annorlunda i samhället.
Kan man inte lära människor att kommunicera i med varandra som människor och inte som kön.
Jag tror fortfarande att det finns väsentliga könsliga skillnader som inte bara är kroppsliga men känslorna skiljer sig knappast.

ÅNGEST !!!!!!
Jävlar vad jobbigt.

Skönt träningspass.
Kort arbetsdag.
God lunch.

mmm...

Nu känns det bra.
Bara kaffet saknas,
men det är ju lätt fixat.

Igår fyllde barnet 13.
Stora killen.
Han har lovat att han ska bli riktigt jobbig tonåring nu.
Jag tror inte att han blir det.
Dagen började med sång och frukost på sängen och en hel hög med paket.
Han var nöjd.
På eftermiddagen kom gudfar Joakim och hans lille Elis och hälsade på.
Det var jätteroligt! Det är tyvärr alltför långt mellan gångerna.
På lördag blir det ordentligt kalas.

Efter att ha kört bort båten till båtplatsen,
handlat presenter till barnet och skor till mamman,
handlat mat,
jobbat och 
städat
vandrade jag och Simpan ner till Östraboteatern.
Vi klev in i sista minuten för alla eleverna stod startklara på
scenen när vi hittade någonstans att sitta.
Västerskolans musikklasser hade sin årliga vårföreställning.
Den var mer än vanligt välarbetad.
Eleverna i nian skötte presentationerna av alla
klasser på ett mycket fyndigt och roligt sätt.
Det var en kille som var så vansinnigt bra.
Han skrev egen musik och jag gissar att 
låten han framförde var hans egen.
Han själv spelade gitarr och sjöng och så hade han 
med sig en annan gosse som spelade låda,
å jävlar vad det svängde.   
Våra duktiga Molly och Jon var med och för Jons del var
det sista västerkonserten eftersom han slutar nian i år.
De var så fina!
Några tårar trillade tyst i teatermörkret.
Jag blir så glad och gråtig.

Från varmt till kallt.
Från blått till grått.
Från uppåt till neråt.

Jag har fått gjort mycket idag.
Tyvärr så är det inte sådant som märks.
(Tja att båten ligger i sjön kanske man kan se.)
Jag har fortfarande en hel del kvar.
I morgon har barnet blivit ett år äldre.
Inte jag...jag blir inte äldre än vad jag är nu.
Klas säger att jag är 23.
Hmm, då skulle jag ha varit tio när jag fick simon.

Jag ska jobba lite innan jag ska åka hem och
fortsätta med planeringen av födelsedagen.

Högsommarvärmen drog lilla familjen till stranden.
Jag och simon badade i havet för första gången i år.
Jag tog ett steg ut i vattnet och konstaterade att det inte var särskilt varmt,
men eftersom allt utom fötterna i detta läget höll på att smälta som en glass,
så bestämde jag att jag i alla fall måste doppa mig.
När jag hade vadat ut till knähögt vatten slutade benen där under att existera. 
Simon hade ju naturligtvis redan sprungit ut och kastat sig i och nu växte hornen i pannan på barnet.
Kalla kramar och vattenskvätt gjorde att jag försökte skynda mig ner i vattnet för att minska mitt lidande.
I efterhand kan jag säga att hade det inte varit för Simon så hade jag nog inte doppat mig.

Idag är jag trött.
Dygnsrytmen blir så kass i sommarljuset.
Jag somnade sent.
Förra veckan köpte jag träningskort på badhusets gym och tanken är att jag ska gå och träna.
Jag har inte riktigt lust med det.
Jag ska blunda i fem minuter och sedan åker jag.
Jag lovar.