MallanP

Jag sitter och dinglar med benen och dricker kaffe.
Rast.
Det är en konstig dag idag.
Jag är avslappnad och behaglig som en lång utandning.

Vi var på estetelevernas uppsättning av Hair igår kväll.
Jag gillar att gå på musikaler och oavsett om det är en elevuppsättning
eller inte så brukar jag gå därifrån med gnistrande känslor och värme i hjärtat. 
Claude, Jeanie och Sheila sjöng så det tårade sig i ögonen och Woof var
såå charmig. De såg verkligen ut att ha roligt på scen, ja kanske framförallt Woof. 

Himlen är blå och människorna jag har mött idag skrattar och delar med sig av det glada.
Allting borde vara fantastiskt, men min pappa ringde mig i morse och var ledsen.
Hans plastpappa, även kallad farsan, har dött.
De har inte pratat med varandra på många år.
Pappas farsa var alkoholist och svårt osocial.
Han är den mannen jag känner som farfar och när jag var liten drack han "bara" mycket.
Jag märkte aldrig någonting.
Jag minns honom som glad och snäll.
Han blev stygg när han drack, men då var jag inte där.
Jag har haft en biologisk farfar en gång i tiden.
Han var också alkoholist.
Pappa gick till jobbet som vanligt imorse men när allting kom ikapp så höll det inte längre.
"Det var ju han som köpte min första gitarr" sa pappa och rösten sprack en aning.
Min pappas farsa har gjort mycket dumt.
Han har skrikit, skuldbelagt och slagit.
Han har också gjort bra saker under en lång tid i sitt liv.
Han har ju inte alltid varit alkoholist.
Jag minns honom som en snäll och god farfar som jag kröp
upp i knäet på och som lekte med mig och trasdockaren (favoritclowndockan).
Han har lidit av kraftig egoism och på senare år av dålig hälsa och oändlig ensamhet som följd av alkoholismen.
Jag har inte känt farfar sen jag var tonåring så min sorg är inte så direkt.
Det är mer sorg för det tragiska livsödet.

Solen skiner och jag mår bra men det är en något knepig dag.