åååh

Mannen som jag plötsligt blev blixtförälskad i
står en våning ner och borrar i en vägg och stör mig.
Han har stört min arbetsro i en och en halv vecka nästan
bara genom att ständigt befinna sig i mina tankar.
Det gör ingenting. När han tittar på mig så blir jag varm och glad.
Det är så skönt att känna. Eller ja...skönt kanske är fel uttryckt.
Ibland gör det ont och ibland är det pirrigt härligt, men jag
är så glad att jag kan känna överhuvudtaget.
Cyniska Malin var i det närmaste övertygad om att förälskelsens tid var förbi,
att jag är alldeles för erfaren och jordbunden för att kunna känna.
Förälskelser tillhör de naiva och jag är ifråntagen min naivitet. 
Tänk vad jag inte känner mig själv...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0