MallanP

Jag suckar och suckar...
Jag underhöll mig med ett omöjligt pussel
tillsammans med Simon under förmiddagen och
vid tre var det dags för rep.
Det var så skönt att få träffa killarna, skratta och sjunga.
Det går väldigt bra när jag har något att göra
men så fort jag har lite tankeutrymme så dyker
han upp i mitt huvud och själen känns bottenlös.
Hur kunde det gå så fort?
Jag är inte riktigt van vid det här.
Det är förjävligt...