MallanP

Nu ar vi i Barcelona.
Vi landade i gar kvall och jag sitter
nu pa underbara Eddy's Guest house.
Harliga manniskor arbetar har.
Rummen ar fantastiska!
Jag ska ta lite kort sa jag kan visa.
Nu ar det 30 grader i skuggan
och vi ska ga till stranden.

Nu närmar det sig.
Om några timmar lämnar vi Uddevalla för Brighton.
Simon, mamma och jag åker över till systerSarah och Danny
för att gemensamt visa engelsmännen hur man firar midsommar på riktigt.
På måndag fortsätter resan mot sydligare landskap.
Det blir Barcelona i en vecka.
Jag hoppas på värme, trevliga människor och en massa god mat.
Är det möjligtvis någon som har specialtips om Barcelona?
Sånt som inte står i turistguiderna är ju extra intressant.
Det kommer att bli jätteroligt, men...
det innebär samtidigt att jag kommer att vara ifrån Y alldeles för länge.
Fånigt kanske, men sant.

Vi tog sovmorgon i dag.
Alla mina 50-nånting knottbett väckte mig
vid tretiden när jag nästan precis hade somnat.
Jag vaknade med tårar i ögonen och med en rusande puls.
Bara efter ett par minuter så trodde jag på fullt allvar 
att jag skulle förlora förståndet.
Jag gick in i badrummet och blötte ner en handduk
som jag la på benen där det kliade värst.
Det svalkade bra och ännu bättre när jag fläktade lite.
Jag släpade med mig den dränkta handduken in i sängen.
Det var läskigt.
Jag fick ha den bredvid sängen så jag kunde
rycka till mig den om det blev förjävligt.
Det måste vara en utmärkt tortyrmetod, knottbett.
Y blev också torterad av en fluga.
Den ville jättegärna surra runt oss oavbrutet.
Jag sov vid det laget men för Y var det omöjligt.
Han hämtade flugsmällan och då var den naturligtvis puts väck.
Några timmar senare, när jag hade vaknat igen,
lyckades han få död på den.
Då somnade vi igen.
Det var verkligen inte läge att gå upp klockan sex.

Jag koordinerar människor och handlingar.
Det sorteras  i huvudet och när allt ligger på plats och
jag tror att jag kommit ihåg allt så börjar jag om.
För säkerhetsskull.
Jag får ju inte glömma något.
Barnen är instruerade att blanda saft och göra mackor
inför strandtrippen, i väntan på mormor.
Min pappa har fått instruktioner om att tömma brevlådor och
mata fiskar under tiden jag befinner mig i andra länder.
Musslorna kokas och jag planerar eftermiddagen.
Jag ska tvätta, hånglas, packa, repa, hångla lite
mer och jobba in en vecka på tre dagar.
Det är inte jobbigt eller stressande men det håller mig
ovanligt alert och uppmärksam.
Snart är det semester.
Mmm...

En lättare förkylning har smugit sig på över natten.
Huvudet är tungt, men det kan ju har fått
hjälp av ett par glas vin från igår kväll.
Jag var och sa hej till Kim, Edie och Annelie eftersom
vi råkade vara i samma stad vid samma tillfälle.
Det var himla mysigt.
På väg till mitt hotell i natten så
ringde jag Y och pratade och längtade.
Så fånigt, vi har ju knappt varit ifrån varandra en dag...
Hur ska det då bli med nästan två veckor?
I ett annat perspektiv, om några år så
kommer jag säkert att le åt känslan,
då när två veckor inte är någonting,
men nu är det en alldeles för lång evighet.
Ibland är det skönt att älska,
som nu.

I helgen har jag lekt, massor.
Vi var på äventyrsbadet i Örebro.
I morse hittade Y ett stooort blåsvart
märke på min höft som minne från
de våldsamma lekarna i vattenlandet.
En betongrutchbana svängde lite väl snävt
så jag drog i höften med en vansinnig kraft.
Lite småskador drog vi på oss men
det har varit helt härligt och roligt.

I morgon ska jag till Uppsala och jag kan helt
ärligt säga att jag inte har den minsta lust.
Jag vill vara hemma och hångla med min fina.
Men, det är bara att bita ihop.

Idag är jag fundersam.
Jag funderar på om man kan göra skillnad för någon.
Jag har så mycket åsikter och tankar om situationers ursprung.
Det bara blir så... Jag drar slutsatser om hur saker har uppstått och
varför det är som det är i människors liv.
Jag talar gärna om vad jag tror är orsaken
och gärna också en möjlig väg ur problemet.
Det låter nog väldigt genomtänkt och klokt,
men kan man påverka någon med ord?
Kan man påverka någons väl och ve
genom att vara snusförnuftig?
Jag är inte riktigt säker på att det är en bra egenskap,
det där att komma med råd till folk i besvärliga situationer.
Det är ju av kärlek jag gör det.
Det och en oförmåga att hålla tyst,
men jag kan bli lite orolig...
Kanske är det bättre att vara tyst och bara lyssna?

Soool !!
Nu har jag jobbat klart för idag.
Så nu ska det städas inför morgondagens kalas.
Jag planerar trädgårdskalas i värmen,
men det kan ju vara trevligt om det är lite snyggt inne ändå.
Jag ska nog inhandla en flaska trevligt vitt vin som
jag kan umgås med senare ikväll.
Kanske den gamla mamman också vill vara med?
Hmmm...härliga fredag !

Dagarna fylls med både nyttigheter och njutigheter.
I helgen var jag njutig.
Det var inte klar himmel och sol men en söndagstur till
käringön med varma ostvindar och korvgrillning är svårslaget.



Soldyrkande i trädgården och en "romantisk" fyrhjulingstripp i naturen
var den optimala sysslan efter en stressig måndag i labbet.
Jag blev lite besviken över att behöva träna istället för att
åka till Hunnebo på tisdagen, men man kan ha det klart värre.
Pizza i trädgården är fint.
Några nyttigheter måste vi också få gjort för att Y
ska känna sig nöjd med livet, så en del tvätt blev
tvättad och gräset blev både klippt och trimmat.
På det hela taget en härlig start på veckan
och ändå så rasade humöret fort och med kraft.
Ögonen sved och tårades och hjärtat sjönk i bröstet.
Stackars Y blir så orolig...vad är det, frågade han med sammet
i rösten, kärlek i blicken och huvudet lätt på sned.
Jag vill inte vara gråhårig, snyftade jag för honom helt oväntat.
Vill du inte bli gammal? undrade Y och försökte förstå.
Jag försäkrade att jag inte alls lider av några åldersnojjor,
men jag vill för den delen inte bli gråhårig.
Men allvarligt hur kan ett par gråa hår orsaka ett sånt sammanbrott?
Ska jag bli orolig på riktigt nu?
Idag är det sol i sinnet igen.