MallanP

Bilen skulle kosta 39500 kr att laga hos bilfirman utanför Trollhättan.
Vi (läs Y) bestämde oss för att vi nog skulle klara av att åtgärda problemen själva.
Den huv som vi åkte med släp till Borås för att hämta upp var
inte den jag beställt så vi fick snällt åka hem igen med tomt släp.
Det var bara att med ganska mycket våld ge sig på den rådjurskrullade
huven som fanns och försöka få den så slät som möjligt.
Det tog ett tag, men igår stod den klar.
Vi har rostskyddsbehandlat och spraylackat de ställen där lacken försvunnit,
krånglat på lyktorna och accepterat att huven aldrig blir sig lik.
Jag var faktiskt väldigt nöjd med vår insats och det kändes skönt att det var klart.
Jag har haft mina tvivel måste erkännas.
För att se hur ljusbilden såg ut tog vi lilla Nissan på sin jungfrufärd
efter kollisionen. Vi körde mot kaserna, alltså ut mot skogen för att
kunna se inställningen på ljusen utan störande gatlampor.
Vi kände oss ganska nöjda och återvände in mot samhället för att
leta upp en bra, slät vägg att kunna ställa bilen emot för att kunna mäta.
Det rasslade lite konstigt vid högerskärmen och vi försökte
lyssna oss fram till vad det kunde vara.
Precis i höjd med de första villorna skrek Y till och sträckte sig mot mig.
Jag reagerade med att flytta foten till bromsen och tänkte att det
var något akut fel med bilen tills jag fick se en stor svart skugga i ögonvrån.
Jag skrek och tvärbromsade.
Jag tyckte att det såg ut som manken på en häst.
Det var det inte.
Det var förstås en älg.
Hon kom upp mot bilen snett bakifrån och tacklade förardörren precis
under rutan. Vi hade bara en hastighet på 40-50 så jag fick ju fort stopp.
Älgen snubblade framåt på vingliga ben och ställde sig på fältet till höger
om oss och bara blängde.
Jag såg ingenting vid det laget för jag bröt ihop och Y
flyttade mig gråtande över till passagerarsätet.
Bägaren rann helt enkelt över.
Jag hann tänka på vad som kunde ha hänt om den istället hade tagit sina
älgkliv över huven eller landat rakt över rutan och det gjorde mig lätt illamående.
Det var samtidigt så jävla absurt att krocka med en älg tre veckor
efter en krock med ett rådjur och dessutom första gången den ens
rullade på vägarna igen, så jag skakade, skrattade och grät om vart annat.
Nu har jag alltså ytterligare en buckla att ta mig an.
Snälla kan det inte sluta snart!