Nattliga eskapader

I natt var jag inblandad i ett gisslandrama. 
Onda män tog någon okänd till fånga under vapenhot.
Utrustad med egen pistol skulle jag rädda världen.
Jag förlorade och blev själv gisslan.
Plötsligt befann jag mig i frihet och skulle leta upp Y.
Han var helt borta. Försvunnen eller bortsprungen.
Hade han lämnat mig?
Jag förflyttades genom gamla miljöer och ansikten från
svunna tider dök upp i mörka hörn och skuggiga gränder.
Alarmet ringde och jag såg, med oron värkande i magen,
att platsen bredvid mig i sängen var tom.
Pulsen ökade några snäpp till, innan jag  insåg att jag hade drömt.
Tyvärr har känslan satt sig fast i min kropp.
Hela dagen har jag känt mig melankolisk och övergiven.
Varför blir det så?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0