MallanP

Ibland blir jag lycklig över människornas sätt gentemot varandra.
Ibland dyker det upp oväntad kärlek och någon som
helt otippat kliver fram för att stötta och krama.
Jag är en betraktare.
Jag ser på de små bubblorna av omtänksamhet som
stiger ur den allmänna soppan av egoism och småaktighet.
Vill inte lägga mig i någonting.
Vill inte heller säga något i rädsla för att bubblan ska spricka.
Det är fint
och det gör mig
glad.

Förbannade jävla skit.
Ibland måste det kanske rinna över.
Som att man inte kan vara glad och
tillmötesgående för länge.
Nu kliade det för mycket.
Det jobbiga är att ta sig ur när man har fått nog.
Idag är jag trött, har ont i öronen och i halsen.
Tyvärr är det inte en bra dag att vara hängig på.
För att göra någon glad igen borde jag röja i trädgården,
rensa häng-rännor och slänga skräp.
Jag borde dessutom tvätta ett ton tvätt och damma huset.
Rensa ur skåp och städa kylen.
Det jobbiga är bara att jag inte orkar.
Båten får väl i alla fall tömmas på vatten
eftersom det har regnat en ocean.

I natt drömde jag om blåbärsbuskarna.
De dog.
Vad betyder det?
Kanske att intressantare saker är en bristvara just nu?

Idag ska jag och Peter till några kamraters studio och spela in.
Jag vet inte riktigt vad han har för plan.
Låten har gjorts akustiskt med bara gitarr och sång tidigare.
Någon gång har det varit ett piano med.
Nu vet jag inte hur det ska bli.
Jag antar att han har ett arr i bakhuvet eftersom han tar den till studion.

Fryser.
Fy fan vilket oändligt eländesväder.
Hur ska man kunna hålla humöret uppe?
Nu är jag där igen...pratar om väder.
Jag gillar det inte men eftersom det har så stor
inverkan på mig så kan jag inte hjälpa det.
Trevliga människor lättar upp i dysterheten.
So far en ganska bra måndag,
men existentiella frågor lurar runt hörnet.
Tanken "Vad är meningen med allt...?"
snuddar vid mitt medvetande.
En plats jag bara passerar.
Eftersom jag inte har några bra svar så hoppas
jag att jag slipper gräva i just den gropen.
Den är regnskadad och sörjig och så lätt
att halka ner i och lika svår att ta sig ur.

Idag blev det ett stopp på plantskolan här nere.
Inköp av två blåbärsbuskar.
Men nu är ju mina fingrar inte ett dugg gröna,
så vi får väl se om de överlever planteringen.
Det mest troliga är att de har fått en traumatisk upplevelse och kolar av på direkten, men jag håller tummarna och haver hopp.

Det blev inga blåbärsbuskar igår.
Jag ville inte stå i regnet och plantera.
Från strålande förmiddagssol blev eftermiddagen grååå och kall.
Löven ligger i blöta drivor.
Jävla skit.
I och för sig så var det ganska mysigt att gå om kring och lyssna
på norsk p3 och vika tvätt, tvätta mer och prata med barn.
Senare smög jag upp i fåtöljen med min blivande ylletröja och tittade lite på TV.
Vi får väl se vad denna dagen har att bjuda på,
mer än kaffe.

Solig måndag.
Det gör lite ont i halsen idag,
men jag mår bra.
Planen är idag att stanna till på plantskolan
för att investera i två blåbärsbuskar.
Jag tror att jag ska filosofera en del också.
Vad vill jag, är jag nöjd?
Jag känner mig väldigt nöjd och glad just
så jag måste känna efter fullt ut.
Varför är jag så nöjd och glad just nu?
Är det konstigt?
Jag menar att känna behov av att dissekera lyckan.
Det gör gott i alla fall.

Plantera, filosofera, sticka varm tröja, filosofera mera,
tvätta, mysa med filt, ljus och brasa och
vara snäll mot halsen med en kopp kamomill te.

En bra måndag.

Risig!
Redan söndag.
Sugen på salt lakrits...
(Nej, jag är inte gravid.)
...eller salmiak.
Spelningen är genomförd.
Jag vet inte om jag ska känna mig helt nöjd.
Medhörningen försvann helt mitt i första set
så jag hade ingen som helst aning om hur det lät.
Mycket positivt sas efteråt men jag har inte
vant mig vid att höra mig själv sjunga rock.
Ljuger folk för att vara snälla eller
kan man lita på vad de säger?