onsdag 24 okt

Ibland blir jag lycklig över människornas sätt gentemot varandra.
Ibland dyker det upp oväntad kärlek och någon som
helt otippat kliver fram för att stötta och krama.
Jag är en betraktare.
Jag ser på de små bubblorna av omtänksamhet som
stiger ur den allmänna soppan av egoism och småaktighet.
Vill inte lägga mig i någonting.
Vill inte heller säga något i rädsla för att bubblan ska spricka.
Det är fint
och det gör mig
glad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0