Ljud?

Jag har kommit på att jag tycker om tystnad.
När hände det?
Det har alltid funnits ett soundtrack till mitt liv.
En låt i bakgrunden.
Ibland i lurar.
Självklart kan jag fortfarande lätta några centimeter
från jordens yta när precis
rätt låt till rätt ögonblick inträffar,
men det ligger inte samma behov bakom.
Nu finns det snarare ett behov av det tysta.
Jag blev en dokumentär om en gammal dam.
Hon sitter i sitt kök och tittar ut genom fönstret
och det enda ljudet som hörs är
tickandet från väggklockan.
Det är skönt.
Det kanske ser väldigt grått ut,
men det är ju inte hela sanningen.
Det är bara en del av tiden.
Ett urklipp.
Ibland är jag någon helt annan film.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0