fan

Förbannade jävla skit.
Ibland måste det kanske rinna över.
Som att man inte kan vara glad och
tillmötesgående för länge.
Nu kliade det för mycket.
Det jobbiga är att ta sig ur när man har fått nog.
Idag är jag trött, har ont i öronen och i halsen.
Tyvärr är det inte en bra dag att vara hängig på.
För att göra någon glad igen borde jag röja i trädgården,
rensa häng-rännor och slänga skräp.
Jag borde dessutom tvätta ett ton tvätt och damma huset.
Rensa ur skåp och städa kylen.
Det jobbiga är bara att jag inte orkar.
Båten får väl i alla fall tömmas på vatten
eftersom det har regnat en ocean.

Grrr

Nu har jag haft ett riktigt utbrott.
Jag blev så arg så jag höll på att köra av vägen.
Jag bör inte bli så arg när jag kör.
Det kan bli lite farligt.
Vrålet som kom ur min mun, känns fortfarande i halsen.
Jag skrek ohejdat och skällde.
Jag fick så jävla nog av en inställning.
Det får fan räcka med det där nu.
Vi måste lösa upp en knut i vårt vardagsliv.
En situation som återupprepar sig
och som egentligen är missuppfattad.
Det värsta är att när vi har pratat om det så känns det inte som att han lyssnar.
Han har bestämt sig och allt känns som en knut som dras åt.
Det är egentligen inte ett problem men vissa reaktioner blir själva problemet.
 

grrr...

Mardrömsnatt.
Jag har sovit fruktansvärt dåligt.
Nu är jag trött och arg.
Tidigare blev jag arg bara jag tittade på någon.
Nu, efter en kopp kaffe är det lite lugnare,
men inte toppen alls.
Det svider i mina ögon.
Min son har i alla fall i läxa att han ska
laga mat hemma idag, så jag ska få lunch.


ok, men nu räcker det väl?

Jag har inte jättemycket pengar.
Min arbetstid är 75% så även om jag
har en bra lön så känns det inte så eftersom
jag bara får tre fjärdedelar av den.
Nu hopar det sig verkligen.
Igår när jag var ute och körde i jobbet var
jag så noga med hastigheter och väldigt
uppmärksam på eventuella djur i buskagen.
Vis av erfarenheten.
Den tillåtna hastigheten gick från 70 till 50
på ett ställe och jag närmade mig en skola.
Jag släppte gasen strax innan skylten och
motorbromsade sedan ner mot 50.
Dumt, polisen klockade mig på 60
och det kostade mig 2000 kronor.
Jag vet att tanken är att man ska hålla 50
när man passerar skylten, men vad fan...
Ge mig lite andrum.
Det hade varit tråkigt ändå men jag hade haft
lättare för att acceptera mina böter om jag
medvetet hade kört för fort, men nu ansträngde jag
mig verkligen för att hålla farten.

Nissan - del fyra

Igår skulle vi till Borås för att hämta delar.
Den perfekta huven, bättre begagnad.
Kylet och höger blinkers.
Hurra hurra!
Vinden ven runt husknuten och
jag var bara lite sen.
Släpet hängde på i stormen.
Jag fick ringa till demonteringsföretaget
och förvarna att vi kanske skulle dyka upp i
sista sekunden före stängning men
han lovade att det skulle gå bra.
Vi hann precis, puh!
Å där stod den lutad mot disken, min fina huv.
Men...nej det var inte min, men färgen var exakt.
Killen bakom disken försäkrade att detta
var vad jag hade beställt i alla fall.
Neeej, vad fan, har jag gjort något så galet?
Jag menade att bilderna på bilen som
delarna kom från inte hade en sådan huv.
Killen tittade och mycket riktigt så var det fel huv till rätt bil.
Jag fick kylet med mig och blinkersen, som tröst, på köpet.
Ååååh, vad besviken jag var.
När det värsta missnöjet lagt sig så hade
vi ändå en väldigt mysig resa hem.
Jag och finaste, finaste mannen.

utan frukost stannar malin

Jag fungerar dåligt utan frukost.
När jag vaknar knorrar magen.
Idag missförstod vi varandra och strax efter filen fick jag
hjälp med tillverkningen av en smörgås och en stressad
kommentar om ätandet och den sena tidpunkten.
Jag hade i princip bara hunnit sätta mig och slevat i mig min fil.
Det finns ingen plats för argument i min kropp vid den tidpunkten.
Jag ställde mig alltså genast upp och satte in maten
i kylen igen och bad honom packa med mackan.
Med en ohyfsat rivande hunger åkte jag i
tystnad med huvudvärken insmygande. 
Stackars Y, han vill ju bara komma i tid,
eller det är inte ens det,
han vill inte komma allt för mycket försent till jobbet.
Jag är ledsen för det men det är något mitt humör inte klarar av.
Min kropp kräver en frukost i lugn.

Jag...

...befinner mig i en humörssvacka.
Igår var jag mest arg och sur.
Jag skällde på allt som befann sig i närheten.
Datorn gjorde inte som jag sa och fick en
rad utskällningar, medtrafikanter körde bedrövligt
dåligt och orsakade mig starka utageranden.
Idag känner jag också att jag lider lite brist på tålamod.
Det luktade surt av ärtsoppa i trappan och
även i korridoren mot kontoret.
Jag störde mig genast på det.
Nu stör jag mig lätt på korkade människor
och Hanna på morgonpasset kanske jättecharmig och
rolig men jävlar vad dum hon är ibland.
Hon skulle hålla andan så länge hon kunde och istället
för att dra in luft så blåste hon ut all sin innan hon startade.
Allvarligt!?

vill inte...

Jag känner mig lite risig idag.
Lite ont i halsen och uggen i största allmänhet.
Jag har inte tid att bli sjuk nu.
Fan!
Jag har tagit en stor kopp te med honung.
Det lenar litegrann.

inneboende aliens

Det är kallt ute.
Och inne.
Jag har dragit på mig raggsockarna och en extra
kofta men det lutar åt att filten snart också åker på.

Humöret är inte på topp idag.
Så länge allt går som jag vill är det ok,
men så snart något går mig emot eller jag
hör eller läser något jag inte håller med om så blir jag löjligt sur och snäsig.
Ja, jag pratar för mig själv, så det är ju bara jag som hör att jag snäser och skäller.
Alltså blir det ju inget större problem en dag som den här som jag spenderar alldeles allena.
Jag blir sån här ibland.
Tyvärr inte med någon slående regelbundenhet så chansen
att jag ska kunna förutsäga bergen och dalarna är i stort sett obefintliga.
Efter dagens första utbrott känns det i kroppen hela dagen.
Som en liten, grön och hårig alien i mellangärdet.
En ettrig jävel som reagerar på allt.
Ja ja, förhoppningsvis är det stabilare i morgon.

hormonell bergochdalbana

Fan vad irriterad jag blir på mobilbloggningen som inte vill fungera.
Jag har mensvärk så jag har svårt att stå och jag blir lynnig som den värsta satmaran.
Jag har lätt att fräsa åt folk och har inte ens vett att få dåligt samvete.
Jag satt i bilen förut på väg till Mollösund och kände mig håglös, deppig och ensam.
En stund senare kom jag på mig själv med att le helt utan anledning
och när jag kände efter så kändes bara lycka i hela själen.
Tro inte på det, får jag säga till mig själv ibland,
om en kvart sitter du och gråter floder.
Eller kanske bättre tvärt om, mitt i gråten får man tänka på att allting snart känns löjligt bra.
Egot är verkligen som störst när hormonerna flippar ur.

en sån där dag..

Idag har en kliande lättutlöst ilska drabbat mig.
Jag känner mig uppskruvad.
Jag har en lite annan hållning än vanligt,
lite rakare i ryggen.
Jag har en lite annan röst idag,
lite kortare i tonen.
Jag tolererar inte mycket en dag som denna.
Jag känner mig arg och stark.

kanske lite väl dyrt ?

Idag åt jag den dyraste lunchen någonsin.
Jag stressad bort till Thairestaurangen vid ettsnåret.
Parkerade på gatan sprang in,
fick vänta på kortmaskinen som var ovanligt långsam,
slevade upp lite mat i min "fådda" matlåda
och sprang ut igen.
Jag skyndade mig tillbaka till jobbet och
kastade i mig maten för att snabbt kunna fortsätta jobba.
Ingen rast och ingen ro.
Innan jag åkte iväg på offentlig provtagning
tog jag vägen om hemmet.
När jag gick ut i bilen igen så såg jag att
det låg en lapp under vindrutetorkaren.
Faaan !!!
Det är förbud både mot att stanna och parkera
på gatan utanför Thairestaurangen.
769 kronor kostade min lunch totalt.
Den var visserligen god men...

Fan

Idag vill jag se blod....
Det kan låta brutalt men
fan vet om jag inte har rätt till mina känslor?
Jag är ganska förbannad på livet just nu.
Allting är bakochfram.
Felvänt.
Det är jag, bilen och mitt trasiga avlopp i badrummet just nu...
allting går sönder.
Ingenting går att styra och översvämmas av skit.

Akta er för Backaplan

Fy fan vad förbannad jag blir !!
Ska man inte kunna gå ute
vilken tid på dygnet som helst utan
att vara rädd att man ska bli överfallen.
Vad är det för jävla idioter som hoppar på
en ensam stackare, slår ner honom och snor hans telefon?
Vem fan har uppfostrat sådana totalt empatilösa människor?

Min största mardröm måste vara att misslyckas så fatalt med moderskapet
så att min son skulle kunna göra något sådant.
För det måste väl ha något samband, eller?
Uppfostran, trygghet och att ha lärt sig vad som är rätt och fel.
Att ha lärt sig empati.
Det måste väl ha någon effekt på hur man beter sig mot andra.

Systerns pojkvän/sambo var på väg hem inatt.
Ensam.
Han pratade med min syster i telefon när han råkade på några jävla typer.
Hon fick sitta i andra änden och bara lyssna
på när D blev nerslagen och rånad.
Fy fan...(mycket svordomar nu, men jag blir så arg)
Adrenalinet strömmar till bara jag tänker på det.
Hur brutalt humör jag än har, så har jag aldrig slagit någon.
Även om jag har haft lust.
Där går i alla fall min gräns.

Ett sjuhelvetes humör

Det var länge sedan jag blev så här arg.
Under många år har jag känt en
sorts slätstrukenhet för allt som händer.
Nu har det plana sinnestillståndet plötsligt
bytts ut mot ett jävlar anamma jag gjömt att jag hade.
Det har hänt flera gånger den senaste månaden.
(Kanske beror det på de nya hormonerna jag trycker i mig?)

Just nu är jag rasande över att ha blivit utelåst
från jobbet när jag var i stort behov av att komma in.
Jag körde hem från Fiskebäckskil i överljudshastighet
för att få med ett paket med posten innan klockan sju.
Å så kom jag inte in så jag kunde hämta det !!!!
Det ligger en stark ilska mitt i bröstet just nu.
Jag vet inte riktigt hur jag ska bli av med den.
Skit också !


RSS 2.0