spretigt
Varför är det så svårt att diskutera ibland.
Det är svårt att tycka olika när man känner sig
symbiotisk och bara vill vara en perfekt enhet.
vardagar
Fort får det gå.
Nu ska jag till Grebbestad på jobb.
Det är fint där, speciellt sådana här dagar
när himlen är blå precis överallt.
Vardagen har verkligen tagit plats.
Den har tagit Y:s plats.
På min mammavecka är jag
i mitt och Simons eget hem igen.
Y och hans barn är i deras hem.
Jag gillar inte riktigt det.
Jag vill ha mer Y och mindre vardag.
Nu är vi hänvisade till telefonumgänge
och det är inte lika roligt.
Jag vill se och känna också.
hrmf..
min finaste...
Om jag bara hade kunnat göra allting perfekt.
Skulle jag kunnat ge honom mer självförtroende och mod?
Vad skulle jag ha gjort annorlunda?
Det gör ont i mitt hjärta när jag ser att han lider.
Jag känner mig orolig och maktlös.
en höstig klagolåt
Vissa vänner har ägnats för lite tid.
På tok för lite.
Jag har varit så uppfylld av kärleken
att allt annat har fått stå bredvid.
Nu vill jag komma ikapp,
men fortfarande så prioriterar jag varje minut med Y.
Varför kan jag inte göra allt?
Jag vill införa mer ledig tid så jag kan hinna med mer.
Mer pengar också så jag har råd att åka land och rike
runt för att träffa mina fina avlägsna godingar.
Jag vill...
ekonomiskt efterbliven?
Familjerna Sandberg-Persson och Östh
har äntligen fått ihop en gemensam utflykt.
Det känns riktigt roligt att det blir av.
Nu är det bara den ekonomiska biten.
Fattiglappen Malin ska försöka få ihop det här,
två födelsedagar och en skolavslutning på
den 75% lönen som trillar in om en vecka.
Ja förutom de vanliga räkningarna som
tyvärr inte vill upphöra att dyka upp.
Ja, jag får ju bara se till att det räcker på något sätt.
Det brukar ju ordna sig tillslut och
jag har ju själv valt att göra trippen.
Men det är inte utan att jag tänker på det en
del och oroar mig liiite för hur det ska gå.
Jag kan nog inte anklagas för att vara ekonomiskt lagd.
avslappning sökes...
Jag fyller mitt liv med alla möjliga aktiviteter.
Ändå slår rastlösheten klorna i mig så fort
den blir ensam med mig någonstans.
Hur är det möjligt?
jobbigt
Jag behöver inspiration.
Mitt arbete känns för stilla nu.
Jag har haft stor möjlighet att utveckla mig tillsammans
med tjänsten men nu har det liksom stannat av.
Jag behöver lite mer kontakt med vattnet.
Tappad arbetslust är inget bra.
Allting blir så trögt då.
Jag har fåt vårröjarlust istället.
Det innebär visserligen inte att det blir så mycket gjort även om lusten finns.
Jag behöver slänga en sjuhelsikes massa skräp som bor i mitt förråd.
En gammal sängstomme i furu från 1900-talet,
ett trasigt köksbord, en gammal parasoll med Fosters-logga,
Anna F:s gamla, lila vitrinskåp (som hon lämnade i mitt förråd och aldrig hämtade igen)
En golvlampa som gått av på mitten och en massa annan skit.
Vi får väl se när det blir av...
Jag fick i alla fall lagat en kökslåda igår.
Den har nog varit trasig i ett par år skulle jag tro.
Städat hos fiskarna har jag också gjort.
Lite duktig.
Däckbyte är näst på tur, men det ska jag be Y göra för mig tror jag.
jaha...
Härligt !
Tårarna var nog hormoninducerade, men
man blir ju ändå lite skraj för en sådan start.
Vad kommer resten av året bära med sig?
Jag är snuvig och trött i kroppen och i morgon
ska jag sätta mig på en buss till Rjukan.
Min bräda är redan på väg. Det är väl typiskt att jag ska
bli förkyld precis när jag ska iväg på årets enda fjällresa.
Jag får hoppas att det har blivit bättre till på tisdag när jag ska stå i backen.
kanske...?
Jag kravlade i min överlevnadsdräkt och skumpade ut på ett blåsigt hav.
Det var grått och regnigt men ändå så njutigt.
Jag var så arg förut.
Riktningen var vänsterut mot 25 stycken
11-åringar som inte kunde hålla tyst.
Vilken tur att jag inte är mellanstadielärare.
Jag var ledsen vid lunch.
Det var så nära till tårarna och botten försvann ur själen.
Jag undrar jag...
Är det hormonerna tro?
livet går för fort..
Jag mår bra.
Jag har en fantastisk son som är mitt allt.
Jag har ett jobb som jag tycker är bra
(även om jag ibland undrar om jag kanske skulle
söka mer aktivt efter ett mer utpräglat marinbiologjobb?).
Jag har en underbar kompiskrets och några
riktigt viktiga vänner som jag älskar.
Ändå rinner tiden förbi, nej inte rinner, forsar förbi.
Jag står bredvid och känner att det skvätter lite på mig.
Jag tror inte att det är rädsla men det finns liksom ingen
båt som jag kan ge mig ut i för att forsränna livet.
Jag gör mina tafatta försök ifrån stranden men känner mig
hela tiden jävligt frånåkt och sedan står jag här igen och väntar.
vänner...
Jag har saknat henne så länge,
å nu känns det som att vi har hittat varandra igen.
Vissa försvinner aldrig,
man går liksom bara om varandra ett tag,
medan andra går förlorade för alltid.
Jag är glad för min egen skull.
tid
Arbetar.
Jag låter kvällarna passera medan jag sitter framför datorn eller TV:n.
I väntan på något gör jag ingenting.
Vad väntar jag på?
Helgen? Livet?
På helgerna är jag i alla fall lite social, men inte gör jag så mycket då heller egentligen.
Problemet är att jag inte vet vad jag vill göra med mitt liv.
Så mycket tid som går till spillo som borde gå att fylla med något meningsfullt.
Frustrerande.
det går i vågor
Mitt liv känns lite ostabilt just nu.
Eller ostabilt kanske inte är rätt ord,
men...ja, jag vet verkligen inte vad nästa steg är.
Jag står i ett vägskäl och har beslutsångest.
Jag väger över än åt ena sidan än åt andra.
Suck !!
saknar känsla
Det var fint.
Humöret sjönk dock på vägen tillbaka till stan.
Jag vet inte varför, men jag blev visst lite djupsinnig och funderade på livet.
Jag kan inte undvika att fundera på varför det är så
förbannat svårt att träffa någon som det klickar med.
Ibland tror jag att jag skiter i om det blir besvarat,
bara det att träffa någon man verkligen skulle vilja ha i sitt liv är det viktiga.
Att få känna...
något nytt till en gammal..
Ojojoj... Det måste ju betyda att jag är gammal som gatan?
Jag känner att jag börjar bli redo för en ny fas i mitt liv.
Nu börjar det bli för enkelspårigt.
Jag har varit singel i ... hmm... är det 4 och ett halvt år.
Jag har fast jobb sen lite drygt två år tillbaka.
Simon kommer varannan vecka och förtrollar den
halvgamla rastlösa partypinglan Malin till mamma Malin
och lugnet sänker över lilla lägenheten på Bangatan 4.
Jag köper sällan kläder och jag har inte klippt mig på flera år.
Jag är en kvarleva från svunna tider.
en liten hög...
Inget spännande alls.
Jag ser tråkig ut, tänker tråkiga tankar och har ganska tråkigt.
Stackars mig!
Jag undrar vad som ska ändra på det?
Vad hände med Johanna?
Tråkvädret fortsätter.
Idag är planen att gå ner till biblioteket för att låna böcker.
Jag ska fördjupa mig lite i sent 1600-tal tidigt 1700-tal.
Jag söker information om en gammal släkting till mig.
Hon hette Johanna Koltoff född iKarlstad och bortgift med en präst i Kville, Bohuslän.
Hennes historia lockar mig och jag är på jakt efter mer...
lite knepigt..
Fastän jag blir det litegrann i förväg.
Jag har en relativt mörk och monoton bild av min framtid klar.
När jag dör kommer jag att göra det otillfredställd av livet.
Varför är jag så negativ?
Om jag tittar bakåt så är mitt liv ganska innehållsrikt och omväxlande.
Jag är ju ofta på språng, på väg till och från olika saker men
varför känns det inte nog. Inte tillräckligt.
Mitt dagboksskrivande är en livsnödvändighet för mig.
Jag måste kunna gå tillbaka i tiden och se svart på vitt vad jag har gjort genom åren.
Jag har så lätt att glömma de bra och roliga sakerna.
Passionerna och äventyren men också perioderna av inre lugn och rofylld vardag.
semesterplanering
Skönt!
Måste nog planera min semester litegrann.
Det låter kanske tråkigt men jag vet med mig att om jag bara
låter dagarna gå så känner jag mig lite besviken när semestern är slut.
Besviken på att jag inte utnyttjade min ledighet till något roligt.
Tanken är att jag ska hålla mig här i närheten i alla fall.
Det är ju faktiskt bra att ha uddevallaidag.se för att se vad som är värt att göra.
Funderar på att kanske fixa ihop någonting själv också...hmm, vi får väl se.
Några idéer har jag...
Trist tisdag
Vad gör man en tisdag om man försöker att låta bli att jobba?
Jag har stoppat in tvätt i maskinen.
Klar om en timme.
Sen då?
Jag är dålig på att vara ledig.
