Dåliga egenskaper
Man måste inte säga allt även om man är irriterad.
Det har surats idag och jag känner att hjärtat är dränkt i tjära.
Från att vara nära, nästan en sammanväxt enhet, förflyttades
vi till två skilda verkligheter med en hel evighet mellan oss.
Bara efter en sekunds ouppmärksamhet.
Det kan kännas som en bagatell i efterhand men jag har erfarenheter som
påminner mig om att jag tar lättare på gräl än vad andra gör.
Det lagras i vissa människor och det gör mig lite rädd.
Jag hade glömt hur det känns, det tunga hjärtat som dryper av trögflytande
ånger, ångest och en desperat önskan att vara en bättre människa.
Åååhh..
Regnet utanför och synen av den grå himlen är nog för att trigga igång
vattenproduktionen till det som senare rinner som tårar ner för kinderna.
Allt som behövs är en lätt vridning på det vackra huvudet som är vänt mot
mig och den lena rösten som inser att jag är lite vek idag
och nog behöver lite extra mycket klappar.
Kinderna är randiga av salta tårar snabbare än en blinkning.
Lika snabbt slutade det.
Säkert behövde jag bara släppa ut överskottet.
En kopp kaffe och en bok, uppkrupen under filten tröstar liten PMS-malin en smula.
Kanske en chokladbit också...
skönt
Tankarna och funderingarna har tagit en pause.
Kroppen är laddad med känslor.
Idag Är jag bara.
snart hem
Huvudet är tungt, men det kan ju har fått
hjälp av ett par glas vin från igår kväll.
Jag var och sa hej till Kim, Edie och Annelie eftersom
vi råkade vara i samma stad vid samma tillfälle.
Det var himla mysigt.
På väg till mitt hotell i natten så
ringde jag Y och pratade och längtade.
Så fånigt, vi har ju knappt varit ifrån varandra en dag...
Hur ska det då bli med nästan två veckor?
I ett annat perspektiv, om några år så
kommer jag säkert att le åt känslan,
då när två veckor inte är någonting,
men nu är det en alldeles för lång evighet.
Ibland är det skönt att älska,
som nu.
fredagsfundering
Idag är en underbar dag.
Det är fredag...igen.
Det är ganska ofta just måndag och fredag.
Däremellan är det också ganska ofta en alldeles för kort helg.
Jag har ett härligt mellangärdespirr som skickar signaler till munnen att le.
Här sitter jag och bara ler utan anledning.
Det är allt väldigt härligt!
Kanske inte helt utan anledning.
Källan är väl den fantastiska man som totalt
avväpnade mig i början av året och succesivt
har skalat av alla hårda lager hud.
Det är så fantastiskt att vara helt utlämnad
och vara tvungen att lita på någon annan.
Det tyckte jag inte från början.
Jag var så rädd och humöret gick i extrema böljor.
Inget hopp och ingen tro.
Det är skillnad nu.
Det som ibland känns som ett helt liv är
i verkligheten bara 5 månader.
toppfyllt
i halsgropen och antingen kommer jag kräkas
upp det eller så lyckas jag svälja alla känslor
och få en fantastisk maggropskänsla.
Nu är det fyllt till brädden och jag bara
hoppas på att Han förstår det på riktigt.
Nykär
Den långa helgen har varit skön.
Jag behövde få Y helt för mig själv en stund.
Hur social jag än är så finns det ett stort egoistiskt
behov av att bara få isolera mig med honom ett tag.
Kärlek!
Det är bara lite läskigt att inte veta
hur stabil hans kärlek är för mig.
Det kanske är bra att man inte
slappnar av och tar saker för givet.
vibration
Beröringen ger skälvningar i huden
som sprider sig genom varenda nerv.
Den framkallar starkt laddade tankar...ååh,
detta kommer att bli en lång vecka.
god morgon
Vi har sovit lite igen.
Vi pratar.
Mycket och länge.
Förutom det akuta sömnbehovet
har jag en stor, varm och mjuk
känsla från halsgropen
och ända ner i magen...
söndagsblå igen
Y har fått rycka in och jobba en stund.
Tänkte åka hem snart...om en liten stund...strax...
Jag verkar inte komma iväg.
Jag dricker kaffe, lyssnar på Mark Lanegan och
tänker på människor.
Sådana jag saknar och sådana jag egentligen inte saknar.
Idag är en allvarlig dag.
Idag är en sån där dag då bekräftelsebehovet är i storleksordningen enormt.
Jag vet inte varför men vissa dagar vaknar jag bara och är minst i världen.
Exet med ny man och båda barnen var nyss här.
Stora tjejen ringde och förvarnade mig.
De skulle bara hämta en trädgårdssoffa.
Hon är väldigt söt den där ex-flickvännen.
sur
Vädret är helt underbart
och här inne sitter jag.
Jag känner mig lite gnällig.
Helt utan anledning skulle jag vilja klaga på allt och
skälla och gorma på alla runt omkring.
Nu ska jag gå och dricka lite kaffe.
Det kanske blir bättre sen?
tunghäfta
Jag vill tala om för Y hur jag verkligen känner och
så får jag för mig att det kommer att låta fånigt.
Nu har orden stockat sig i halsen på
mig och jag får inte ut någonting.
Det släpper nog om jag bara får öppnat upp.
Aldrig hade jag väl trott att jag skulle ha utvecklat
så många hang ups på de senaste åren.
söndag 28
Simon, Y och jag har tittat på film och spelat spel.
Jag har varit vaken alldeles för länge på natten
tillsammans med Y och pratat och pratat.
Jag undrar när de långa samtalen sinar....nej, jag vill inte veta.
Så här kan det få vara jämt.
Jag kan sitta och titta rakt in i hans djupa bruna ögon med
skratt och liv i och bara njuta av hans sällskap.
Nu har han åkt och mött upp barnen på Vattenpalatset
och jag har redan börjat sakna honom.
Snön föll från taket i morse och det lät som att huset skulle falla ihop.
(Y klappade mig lite på handen som klämt tag i hans arm av dånet och
förklarade lugnande och sömndrucket att det bara var snön innan han somnade om)
Det är skönt om den där snön kunde ramla ner fort så vi kan parkera
ordentligt igen. Just nu lånar jag grannens parkering.
Det är ju så hopplöst svårt att ta sig fram på isgatorna också...
Farmor vågar inte gå ut.
Stackars!
Jag har lite dåligt samvete för att jag inte har spenderat någon tid med henne.
Det måste ju vara rent förjävligt att vara så instängd på grund av vädret.
Men men, nu är det snart vår.
love
Ett konstant pirr i magen
får mig att inse att jag går omkring och är hopplöst förälskad.
Nej föresten, då hopplöst är det inte längre.
Det är väldigt hoppfullt och jag är glad.
Vi tog en liten eftermiddagsfika för en stund sedan.
Jag berättade om hur arg jag hade varit tidigare
när jag pratade med en kompis i telefon om
en verbalt misshandlande man.
Jag berättade att mannen ifråga var en man av principer.
Y frågade vad det hade med saken att göra.
Jag förstod vart han var på väg.
Jag förklarade då att jag har tidigare kunnat koppla ihop det
med egenskaper som extremt kontrollbehov och svartsjuka som följd.
Vi har nu hamnat i liknande samtal om principer och annat flera gånger
och vi konstaterade att vi är nog lite rädda för våra olikheter
och det är därför som vi kommer till de här diskussionsämnena.
Jag är så kär i öppenheten och samtalet.
Jag är så kär i glittret i hans ögon.
Jag är så kär...
framåt...
Idag har jag varit och repat i vänersborg.
Det gick ganska bra.
Det närmar sig första spelningen
och jag är liiite nervös.
Inte så farligt men det är ju första gången
på scen igen på ett sätt.
Väl hemma satte jag i mig lite jordgubbskräm.
Fort som fan!
Så greppade jag telefonen och ringde Y.
Vi pratade i två timmar.
Det känns aldrig som så lång tid,
men helt klart har vi mycket att prata om
för det senaste har alla samtalen varat så länge.
På fredag kommer Y hit och får träffa Simpan för första gången.
Lite spännande.
Jag undrar hur det kommer att bli.
Det känns lite läskigt.
Simon vill gå och se "I love you Philip Morris"
så jag har föreslagit att vi ska gå på bio på fredag när den har premiär.
Det känns en aning klyschigt,
men va fan...
Något ska man väl hitta på?!
La vie en rose
skulle kunna träffa Y i helgen som var planerat.
Den jävla snön förbannades och det gjorde ont i kroppen av frustration.
Jag blev nästan pinsamt lycklig när jag fick ett telefonsamtal som innebar
att det var dags att slänga på sig kläderna och packa väskan för att Y just
svängde ut på E6 och snart skulle vara i Uddevalla och hämta mig i snökaoset.
Inte riktigt nyttigt va?
Nej, det är inte riktigt så illa som jag får det att låta men jag
är väl ovan vid att behöva någon annan än mig själv.
Nu sitter jag här ute på landet.
Har just skottat fram trappan och friggeboden.
Allting känns så skönt.
Lyssar på Edit Piaf och fötterna har tinat.
Nu ska vi ta en promenad
så bra...
Vi har ordnat så att vi kommer att ha både
samma vecka och samma helger barnlediga.
Jag ringde S och berättade att jag träffat en man och
att vi försöker fixa till det så vi kan vara tillsammans lite mer.
S tyckte att det var jätteroligt för min skull och
det var absolut inga problem att byta.
Kedjan blir ju så lång ibland.
Y's ex Å har träffat en man som hade "fel" helger
med sina barn,
så nu löste vi många problem på en gång.
Det känns så bra....wheeee!!!
ååå...
Jag är så härligt virrig i huvudet och pirrig i kroppen.
Jag håller på att längta ihjäl mig.
Vi smyger oss åt en liten kram eller en snabb puss när tillfälle ges,
men jag måste vänta tills nästa fredag innan vi kan träffas ordentligt.
Det är tortyr.
ett litet hopp...
Jag försöker låta positiv.
Jag har bjudit med honom på tillställning i helgen
och han sa att det lät roligt och att han ville gå med (om han mådde bättre)
så det hoppas jag verkligen att han gör.
Jag är så glad över mina underbara vänner som stöttar mig och
försöker släpa upp mig när jag rasar ner i självförtroendets bottenträsk.
Tack för att ni finns!
