Usch...

Jag har en lätt otrevlig känsla i kroppen.
Vet inte varför.
Eventuellt kan det vara på grund av den högst obehagliga mannen jag hade en telefonkonversation med tidigare idag.
Arbetet presenterar mig ibland för mycket svåra situationer. Svårare blir det när man drabbas av människors oändliga dumhet men måste behärska sig och uppträda proffessionellt.
Ibland är inte mitt hetsiga humör till någon som helst fördel.
Jag ska bota min upprördhet med en lugn stund framför akvariet.
Det får mig säkert att glömma den tråkiga känslan.

Hej igen Ångest

Ok, nu får det bli lite ordning på min sociala aktivitet.
Inlägget är egentligen bara ett svar på den extrema
ångest som river i mellangärdet.
Jag behöver gnälla lite.
Och undra.
Varför ångest?
Helt ärligt så tror jag att det bottnar i lördagkvällens tillställning.
Jag och Y var ute och roade oss....kungligt.
Det blev ett par för många öl.
Idag undrar jag varför jag inte stannar i tid.
Det gjorde jag förr.
Jag tror inte att jag var jobbigare än någon annan på stället
och kan inte komma ihåg något pinsamt jag skulle ha gjort
så det är inte det som är tungt.
Jag är inte så orolig för den här ångestkänslan för jag har märkt
att min kropp reagerar så på lite för stora alkoholutsvävningar
och det kommer att gå över till i morgon.
Hur som helst är det lite jobbigt just nu.

Nöjd

Solig måndag.
Det gör lite ont i halsen idag,
men jag mår bra.
Planen är idag att stanna till på plantskolan
för att investera i två blåbärsbuskar.
Jag tror att jag ska filosofera en del också.
Vad vill jag, är jag nöjd?
Jag känner mig väldigt nöjd och glad just
så jag måste känna efter fullt ut.
Varför är jag så nöjd och glad just nu?
Är det konstigt?
Jag menar att känna behov av att dissekera lyckan.
Det gör gott i alla fall.

Plantera, filosofera, sticka varm tröja, filosofera mera,
tvätta, mysa med filt, ljus och brasa och
vara snäll mot halsen med en kopp kamomill te.

En bra måndag.


sjuklingen

Finaste mannen är hemma och snorar.
Stackars!
Jag saknar att spana efter honom från mitt kontorsfönster och att höra hans skratt i korridoren när det är dags för frukostfika.
Jag reagerar på alla bilar som kommer in på planen även om jag vet att han inte kommer.

skitmorgon

Nu är jag hungrig.
I morse var jag så arg så jag inte kunde äta.
Det är mycket ovanligt.
Frukost är det allra viktigaste.
Fy fan vad det är jobbigt att gräla.
Jag önskar att vi kunde prata om saker som
irriterar på ett konstruktivt sätt.
I stället så skriks det
och gapas och kastas skit.
Vi är likadana båda två.
Lika dåliga på att ta kritik.
Ett riktigt kass morgonhumör hjälper ju inte till heller.
När skriket har kommit ut och
båda två är helt slut
så kommer pratet.
Allt löser sig så fint och bra och vi är så tillmötesgående.
Det hade varit bra om vi kunde plocka
fram den förmågan redan från början.
Nej, nu blir det pause för smörgås och kaffe.

en lätt huvudvärk

Frustration är farligt.
Missförstånd känns kantigt.
Behovet är oändligt.
Minnet är kort.
Ibland är det mest
krävande och trassligt.
Längtar efter flyt.

en tid av planering och förväntningar

Ännu är det inte mörkt. Kl är halv fem.
Det blir bättre.
Jag har bokat en resa.
Till Sardinien.
Hela familjen ska med.
Det är inte förrän första veckan i augusti
men det känns liksom bra att ha det bokat och klart.
Det får fungera som bröllopsresa.
Vi har tänkt att bli äkta makar den 7 juli.
Jag fantiserar en del om hur det kommer att vara,
men jag är lite barnsligt romantisk så jag får hejda mig ibland.
Jag förväntar mig till exempel inte sol på den stora dagen.
Det är lika bra att räkna med regn,
rusk och härlig svensk sommarkyla.
Då kan det ju bara bli bättre.

höstig

Jag känner mig hängig.
varken glad eller ledsen bara slät.
Det är ingen ny känsla överhuvudtaget,
men det var länge sedan jag upplevde den.
Jävla skit.
Jag blir ju så tråkig när det är så här.
Som vanligt vet jag inte hur jag ska ta mig ur den.
Jag tror att jag ska grotta ner mig ordentligt i mörkret en stund.

Trög start

Jag har huvudvärk.
Dagen startade ganska tråkigt.
Nyvaken diskussion om anpassningar och flexibilitet.
Vem är egentligen flexibel och vem har bara rätt?
Varför pratar vi överhuvudtaget på morgonen?
Före frukost är det nästan ingen ide, det blir bara fel.

tyngd

Nu vill jag ta helg.
Det är fint väder och jag vill vara ute.
Mitt inre behöver sol.
Mamma frågade mig förut om jag vill
sjunga på morfars begravning.
Så skimrande var aldrig havet.
Jag har inte riktigt bestämt mig.
Det är klart att jag kan göra det, men det är en väldigt
sorglig och känslosam stund och jag är ju så gråtig.
Jag vet helt enkelt inte om jag klarar av det.
Jag ska gå och övningssjunga den lite och se,
men det tynger min själ bara att tänka på.

fredag

Det kryper lite i kroppen idag.
Jag vet inte riktigt varför.
Det har inte hänt något tråkigt.
Jag kan omöjligt ha pms.
Det kliar bara på insidan.
Men det är fredag och det blir nog bättre.

värma

Det gick lugnt och fint till i lördags.
Trevligt kalas i det stora hela.
Det var väldigt vuxet.
Njutningen var en fin cognac till kaffet
och sedan småsmuttades det på en
fantastisk Bowmore resten av kvällen.
Jag slås bara av insikten att det är oerhört svårt
att ta sig in gamla invanda kompisgäng.
Jag är inte ledsen för det.
Det är väl helt enkelt så det är och
helt ärligt så har jag knappt tid för
de vänner jag redan har.
Kärleken kommer först varje dag och
jag väljer Y före alla andra.
Det kan ge mig svårt dåligt samvete
men jag älskar att vara med honom så
tiden för annat blir mycket knapp.
Just nu har jag det oförskämt bra och
jag hoppas att det vara för alltid.

ups and downs

Jag är i en liten liten svacka.
Det är säkert hormonellt.
I alla fall har jag tänkt att jag
ska känna efter ordentligt.
Då kan jag nog bättre uppskatta
när glädjesprittet tar fart.


humör

Jag har ett bedrövligt morgonhumör.
Det kan kännas ganska bra,
men minsta lilla kommentar kan
vända på allting.
Nu går jag och grubblar över mitt
humör och jag får lite dåligt samvete
för att jag ställer till det så för andra.
Förpestar deras dag. Jag önskar att
jag kunde hantera min irritation bättre.
Sen måste jag nog sluta älta det också.
Jag fastnar lätt i tankar om hur svår
och jobbig jag måste vara att leva med.
I vissa situationer upplever jag att historien
upprepar sig, men jag har ingen aning om
hur jag ska lösa det och undvika dem framöver.
Det känns i alla fall skönt att vara lite äldre
så att inte situationerna blir ohanterbara.

tid

Jag går omkring och är kär som en tonåring.
Snart är det ett år sedan jag och Y hånglade i fjällen.
Fantastiskt, vad det har gått snabbt.
Jag tänkte kanske hitta på något åt oss på 1-årsdagen,
men jag kan inte riktigt komma på vad.
Mys eller kul eller både och...
Ja, jag har ju en stund till att fundera på.


en snöig onsdag

Idag går jag omkring med kärlek i bröstet.
Så där så att det nästan blir svårt att andas ibland.
Jag har inte träffat Y sen i måndags morse.
Vi har ju pratat med varandra i telefon i timmar,
men det räcker inte...Jag längtar!

inhale exhale

Inspirationen är på minus.
Läget är plant.
Jag  mår bra.
Jag har det bra.
Har varit utan Y för mycket i veckan så
nu sitter jag ändå med lite fredagskänsla
i kroppen och längtar efter Honom.
Jag är helt enkelt mitt på en transportsträcka.
Det är nog bäst att vila i lugnet för man vet ju aldrig
när det bär av i nästa fas i bergodalbanan.

olika sidor av samma...

Underbaraste mannen log sitt
vackraste leende när jag berättade om
gårdagens bekräftelsebehov och
tyckte att det var roande med en ny typ av dag
när han trodde att han hade sett alla.
Jag undrar bara hur det blir när han verkligen har sett alla.
Jag hoppas att jag fortfarande kommer att vara någon att leva med.
Mitt skadade skilsmässojag är lite rädd för relationer eftersom
de kan ta slut och emellanåt är det min största skräck.
Jag måste då locka fram ett annat jag som
kan lugna ner den där rädda stackaren.
Idag känns det bättre.

mmm...

Han gör mig mjuk.
Följsam.
Nervändarna krusar sig och
dett pirrar till i bröstet när jag
tänker på honom.
Det är så skönt.
Jag är så nöjd mitt i livet
och så är jag fantastiskt kär
i den där mannen.


Punkig

Igår hade jag ett mentalekonomiskt sammanbrott.
Allt kändes hopplöst och svart.
Det gör det egentligen idag också,
antagligen för att gårdagens ångest inte
var ett jävla dugg överdriven.
Det har aldrig varit så här illa.
Nån gång så löser det sig ju men fan
vet när jag kan komma ikapp.
Men idag är jag till skillnad från igår
jävligt rakryggad och stark.
Jag känner mig samtidigt lite
reaktiv och det är risk för att jag
kan bli lite tyken och stor i mun.
Jag håller hakan högt och ingen
jävel sätter sig på mig idag.
Så det så!

Tidigare inlägg
RSS 2.0