Grannflickan

En arbetsdag till är över.
Klockan sex åkte jag hemifrån imorse.
Då var jag trött.
Jag är inte någon morgonmänniska längre.

När jag gick ut till bilen såg jag att min granne i källaren har kommit hem.
Hon har varit borta ett tag.
Jag vet inte var hon har varit för vi känner inte varann,
men hon gör så där ibland.
...försvinner...
...och kommer tillbaka några månader senare.

Jag hoppas att hon har släppt taget om den
där killen hon hängde ihop med tidigare.
Han var inte bra.
Jag har suttit upp ett flertal nätter och lyssnat på
gap, skrik och våldsamma enmansupplopp.
Han har varit så jävla aggressiv så jag har inte vågat gå och lägga mig.
Jag har suttit beredd att rycka in om något skulle gå över styr.

Det är fruktansvärt lyhört nerifrån och upp
(och säkert uppifrån och ner också)
så jag hör oftast utan problem vad som sägs.
Men jag erkänner att jag faktiskt har legat med örat mot golvet
några gånger för att få höra vad de säger till varandra när de
inte skriker.
(Ja, jag är extremt nyfiken.)
Det är inga snälla saker jag har fått höra.

Jag hoppas i alla fall att han är ute ur hennes liv.

Kommentarer
Postat av: V

hm, jo jag känner igen det där... min granne hade det på det viset för en tid sedan. det var när jag var gravid och inte kunde sova om näötterna. jag var orolig. var ständigt beredd att komma till undsättning. mannen verkar vara väck. numera är det bara cancern som hälsar på...

puss

2007-10-22 @ 23:30:17
URL: http://www.vick2ria.blogg.se
Postat av: annah

ha ha,trodde aldrig du skulle joina mig i "tjuvlyssnar lägret"...

2007-10-31 @ 20:18:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0