slappardagen snart över
liten ihopknölad hög i min fåtölj och tittat på filmer hela dagen.
Jag bar in fåtöljen i Simons rum och ser filmer på hans dator.
Den har lite större skärm än min.
Jag har också läst lite bloggar,
hetsätit ostbågar och pratat strunt i telefonen.
Jag känner mig fruktansvärt onyttig.
Även om jag bestämde redan när jag gick upp i morse att
jag inte skulle göra något vettigt på hela dagen.
Borde ju ha städat, handlat och tvättat.
Det finns det ingen som helst inspiration att göra.
En annan dag.
Jag måste nog försöka bli lite mer ordentlig?
Ska se en sista film innan läggdags.
knepiga kommentarer
"Du ser ut som sex", säger J.
"Vadå" frågar kompisen och
fortsätter "Du menar att hon är sexig?"
"Nej!" svarar J bestämt och vänd mot mig
säger han "Du ser ut som bra sex!"
Vad betyder det egentligen??
Om det nu inte betyder att han tyckte att jag var sexig...
..vad betyder det då?
Jag tolkar det ju positivt eftersom bra sex för mig är oerhört positivt,
men jag vet inte vad det betyder.
Söndag igen
Jag ska titta ikapp.
Jag insåg igår när vi satt några stycken och pratade
att jag har ju inte sett någonting det senaste.
Jag startade morgonen med redan sedd film,
men den är så söt...
Finding Nemo.
Eftersom det inte blev någon kung fu-kväll i fredags
så får jag se dom filmerna idag,
Fong sai yuk 1 och 2.
Shark tale (mer animerat) och eventuellt
Tarantinos nya, Deathproof.
Någon som har tips på mer bra film?
jag vet inte..
Däremot så lämnade vi krogen ganska tidigt.
Granne G, P å jag åkte hem till P redan vid åtta.
Vi har lyssnat på musik, pratat musik och spelat musik.
Vi kom in på ämnet "malin och sång".
Vissa jämförelser gjordes och P konstaterade att...
"Du är kass"
Jag hävdar bestämt att om han tycker så så är det helt ok.
Tyck så!
Jag hävdar bestämt att jag är tillräckligt gammal
för att ha kommit fram till att jag kan sjunga.
Jag är i alla fall inte kass.
Det är skit samma!
Det är ju en ren lögn att säga att jag inte lyssnar
och jag inte bryr mig.
Självklart var det det enda som upprepades i mitt huvud
hela kvällen.
S sa ju en sån grej också för miljoner år sedan
när han sa :
"Du har skolat din röst va?"
"Nja, jag har sjungit på musikskolan"
" Jaa.....vad synd!"
Flera år senare när jag frågade vad han menade så svarade han
att det var ju inte sååå...
det var bara mycket tuffare med en rå rock'n roll-röst.
Ja, men det kan ju jag också hålla med om.
Kunde han inte sagt det istället då?
Nej, fan!
Jag vet inte riktigt vad jag ska tro.
Jag vill tro på mig själv,
men alla har vi ju sett "goingarna" på idol
och skräcken är ju att vara utan självinsikt.
gratismat och kung fu
Vi ska tillsammans med övriga vänner
gå till Mortens och äta gratismat.
Det ska bli trevligt och gott.
Jag börjar bli riktigt hungrig.
Funderar på att gå hem i hyfsad tid
för att se den fantastiska kung fu-filmen Fong Sai Yuk.
Jet Li !!
Jag har uppföljaren till den också,
men K har sagt att den inte är bra.
Det spelar ingen roll...
Måste ju bara se den i alla fall!
Har du inte sett den första så har du missat något.
Det är dagens filmtips.
Röda dagen
så jag vet inte om det har fungerat,
men jäklar vilket genomslag det fick,
alltså Burma sms:et.
Jag ser inslag om det överallt, i alla möjliga medior.
Vissa tycker att det är skit löjligt och tramsigt.
Då blir jag lite sur och tänker att
jag nog ska sluta prata med/lyssna på sådana människor.
Det kommer jag ju inte att göra, men...
All we are saying....
"In support of our incredibly brave friends in Burma: May all people around the world wear a red shirt on Friday, September 28. Please forward!"
Min kära vän och granne, mrs G, skickade detta till mig.
Jag blev så glad.
Initiativet känns helt underbart.
Hur långt sms:et har vandrat framkommer inte,
men i min fantasi, låååååångt.
Det är en romantisk önskan om att människan faktiskt är god.
Jag hoppas att så många som möjligt hänger på.
Det hade varit så häftigt om man gick ut på stan på fredag och alla var rödjumprade.
Jag vill jättegärna tillhöra en sådan grupp,
så jag kommer definitivt att bära rött på fredag.
Visa ditt stöd för de förtryckta Burmeserna.
Let's join hands and sing....
Herr T
Nu är det bara jag igen.
Förut hade jag besök.
Det var trevligt.
Herr T har just lämnat byggnaden.
Jag är så trött just nu.
Natten var lång.
Mycket prat.
Säkert jättedjupt och smart som det brukar bli
efter klockan tolv och några öl.
Jag censurerar lite nu!!
Måste ju tänka på de som är känsliga....
..så Kim, jag ringer och rapporterar i stället.
Bra samtal
säger mitt sällskap.
Han hänger inte med när tjejkompisarna skriver ifatt honom.
Jag ska kramas lite nu.
hihi!!
datorfrustration
Det var lättare sagt än gjort att börja plugga.
Det har tagit mig halva dagen att försöka få hem programvaran.
Eftersom jag är så grym på datorer,
så gick det ju åt skogen förstås.
Nu skiter jag i det här!
Jag ska ta ett bad.
Sen ska jag gå ut i det fantastiska vädret
för att 7 minuter senare göra en blöt entre på Butlers.
Quiz-kväll!!
Vi får väl hoppas att det tar bort stressen.
Om inte själva quizen, så brukar ju tillhörande öl se till att det blir bättre.
ett, två, tre, på det fjärde ska det ske...
Jag har sökt, blivit antagen och tackat ja till en kurs.
Jag är nu heltidsarbetande deltidsstudent på Lunds universitet.
På distans alltså.
Jag vet inte riktigt hur jag ska hinna med detta.
Just nu sitter jag och laddar för mina första lektioner.
Jag ligger ungefär en månad efter tidsschemat.
Vet inte varför jag alltid ser till att ha så vansinnigt mycket att göra.
Det är ju bara att hoppas på att det är en lätt kurs.
tillfällig sinnesförvirring?
Vad tänkte dom på, tillverkarna?
Brist på inspiration
Dagen har väl varit bra, men jag mår lite illa av regn.
Jag vill gå på konsert.
Vet inte vad jag vill gå på.
Behöver lite ny musik.
Ja, den behöver ju inte vara från i år,
men ny för mig.
Något som inspirerar mig
och som helt kan uppsluka mig.
Ge mig tips!
saknar..
Försöker återskapa portugal-känslan.
Jag använder mig av:
Chorizo från Lissabon
Feta-ost från Ica
Svarta oliver
Extra virgin olive oil
Lantbröd
Super Bock (portugisiskt öl)
Tittar på lite bilder.
I Alfama, en av de gamla stadsdelarna i Lissabon, är en stor del av husen klädda med kakel.
Stadsdelen kryllar av små gränder och resturanger överallt. 
Det stora akvariet vi besökte är ett av de största i världen. Mycket spännande, men svårfotograferat. Sjöborren fungerade på grund av sin långsamma natur,
värre var det med klumpfisken. 
De gamla elevados och spårvagnar som kör igenom Lissabons trängsta gator var jättefina men lockade en jävla massa turister och ficktjuvar. Det senare fick jag erfara!
Jag blev som tur var inte av med något.
Olivia såg vad som höll på att hända. 
Lissabon är byggt i uppförsbacke.... och erbjuder många fina utsiktsplatser och motion. 
Ett besök i Cascais förklarade var alla turister höll hus. Vackert men tråkigt.
Vi hittade den liten, liten strand som var mysig.
Ganska högt upp i Alfama ligger Restô, en resturang som lonely planet betraktar som en av Portugals 5 bästa. Jag vet ju inte, men upplevde i alla fall en otroligt god middag bestående av "svart gris" med potatis, grönsaker och frukt,
ute på den stora altanen mellan träden med de tuffa lyktorna i.
Ja...så var det ju Costa de Caparica med de fina stränderna och surfingen...
(jag vill understryka att det är lite hår som slitit sig från flätan,
det där som ser ut som ett senilsnöre till solbrillorna)
Här är den coola surfaren efter 1 timmas i vattnet.
Han roade sig två timmar till den här dagen.
Vi som nybörjare surfade först på vitvatten (vågor som precis brutit), men fortsatte sedan med att försöka få till timingen som krävs för att kunna paddla ikapp med de obrutna vågorna. 2,5 meters vågor kan kännas ganska högt om man lyckas ställa sig upp när man är som högst. Det hände inte så många gånger, snarare kom jag på fötter....
...i slutet på vågen.
Härliga minnen, men fan vad mycket jag glömde att ta kort på!
Nu är det nog dags att börja planera nästa resa.
Måste ju träna lite, med tanke på eventuellt karriärbyte.
borta bra!
Hemma i regnet.
Jag är inte helt nöjd med det.
Från sol och dagdriveri till extremlång jobbarmåndag.
Hu!
Det gick för fort.
Jag ska nog gå över till en surfkarriär.
Det är säkert min grej.
Hmm...
sol
Det lutar at stranden idag med.
For varmt i stan nar det ar sol.
Igar surfade vi.
Fy fan vad kul det var!!
Idag har jag traningsvark speciellt i armar-axlar.
Jag vill ga lite i stan egentligen.
Men det blir nog svalare nan dag.
Vi hoppas ju pa lite mer surfing ocksa.
Vi horde att det har snoat i goteborg!!
Om det stammer vill inte jag aka hem.
Har e sa skont.
språkförbistringar
| Nu sitter vi på rummet efter en underbar dag vid stranden. Jag skriver på Olivias dator nu. Det är lite lättare. Vi råkar ut för fantastiska språkförbistringar hela tiden. Engelska språket är nämligen ingenting man har velat lära den portugisiska befolkningen. Idag skulle vi beställa strips, eller här, batatas fritas, på en resturang vid stranden. Nja, det går nog inte menade servitören. Han plockade fram två små påsar chips och tyckte att vi kunde köpa det istället. Han försökte förklara något obegripligt, så jag frågade igen... Batatas fritas...no? och såg lite ledsen ut. Han frågade kocken som stod intill och stekte kött. Kocken svarade något och sen blev det tyst... Ingen sa någonting. Vi försökte få kontakt. Ingen av servitörerna ville ens titta åt vårt håll. Tillslut hojtade ett par servitriser bakom oss till männen att..., tja va fan vet jag... Det tog fart i alla fall. Vi sa trez och visade tre fingrar för säkerhets skull, men gubbarna sa "no no, duas" (eller hur det nu stavas). Vi kunde få strips, inte tre men iallafall två(?). |
en av servitriserna kom och tog min kopp capuccino och gick iväg med raska steg, medan hon sa "vamos vamos".
Ja ja, det var bara att gå med.
Till slut fick vi allt vi hade beställt, ja förutom att vi inte fick tre strips utan bara två.
Vi gick och övade lite på fraser på vägen tillbaka till Beira mar.
När vi kom in sa Simon "Olà" till husfrun.
Hon blev så lycklig över Simons språkkunskaper så han fick puss på kinden.
Nu dricker vi vin.
Imorgon ska vi surfa.
Beira Mar...
Alla bokstavar med prickar over kan vi glomma.
Det ar jattemysigt har.
I detta ruummet sitter jag och skriver just nu...
Visst ar det fint?
Har ar utsikten fran vart fonster.
Tyvarr molnigt idag, men jag hoppas att det klarnar till imorgon.
Ja, jag har snott bilden. Men bara for att visa hur fint vi har.
Gra himmel ar inte lika fint.
SRF
Bättre sent än aldrig.
Fick lite vin och lite snacks.
Tittade på kort från sommarens varmaste och absolut roligaste vecka.
Här kommer ett litet axplock och vi inleder med....
... den här seriefiguren!! Har väl aldrig varit så snygg va??
Det var en fantastisk vecka! Vädret underbart och stämningen var på topp.
Nu bär det av till Landvetter för en helt annan tripp.
tjejer
Träffade grannarna G och gick en sväng på Harrys.
Det var någon typ av höst kick-off där.
Det var något jag hade missat men tydligen så hade resten av stan full koll på gratismaten...
Jag besökte damernas vid ett tillfälle och slogs återigen av fenomenet "tjejer och krogtoaletter".
I det här läget pratar vi inte om styrelsemötena som brukar hållas...
utan det ogenerade speglandet (inklusive poserande), sminkandet och fnittrandet.
Inte bara tjejer i grupp utan alldeles ensamma framför spegeln.
Tjejer både yngre och äldre än mig själv.
Jag är så faschinerad.
Jag kan också känna mig lite ledsen för att jag uppenbarligen är så långt ifrån tjejig/kvinnlig.
När jag hör dom så kan jag för en sekund tänka att jag har missat något.
Dom är så taggade inför kvällen. Så uppklädda.
Jag kan inte minnas senast jag klädde upp mig för att gå ut.
Ja visst väljer jag mina kläder...men jag äger nog inte ens plagg som är värda att gå ut i enligt de här tjejerna.
Den här tjejen känns mer som mig.....
*Juliette*
ledigheten väntar
Tomma väskor på golvet.
Listor i huvudet.
För få skor.
För fel skor.
Pass och bokningspapper till flyg och hostel i ordning.
Städning får vänta till i morgon.
Även själva packningen.
På söndag bär det av!
Sonens första flygresa och min enda riktiga semester för året.
En vecka i Portugal närmare bestämt Lissabon.
Barnet gör sig just nu i ordning för party.
Mamman för en liten stund på pubben.
Så mycket mer orkar jag nog inte ändå.
Mamman är trött idag.
mötet med idioterna
Finns det något mer stressande?
När den nya rektorn inledde med att säga att han inte skulle bli så långrandig jublade jag inombords.
Så kommer vi till punkten föräldraråd.
Då blir alla väldigt tysta och börjar stirra intensivt på väldigt intressanta ställen runt golvlisterna.
Tills någon känner att pressen börjar bli för stor och är tvungen att lufta sina tankar.
Då stirrar resten av samlingen ännu mer intensivt på små, ännu mer intressanta fläckar någonstans runt fötterna på sig själva.
Bland dom fanns jag.
Personen som just har kommit igång börjar känna sig varm i kläderna och drar på allt för vad tygen håller och passar på att häva ur sig alla tankar som finns runt ämnet.
Det händer ju att att det inte framkommer riktigt att alla har förstått personens åsikt, så behovet av att säga samma sak på 10 olika sätt uppstår då.
Rektorn förklarade ganska tydligt (tyckte jag) att han inte var intresserad att tvinga in någon i ett föräldraråd,
utan var mer intresserad av vad vi föräldrar tyckte var ett bra sätt att förmedla våra åsikter till skolan.
På ett alternativt sätt.
Det var det inte riktigt alla som förstod.
När jag kom ut från mötet två timmar senare var jag fullkommligt speedad.
Jag hade lyckats sitta stilla och tyst i två timmar och inte talat om för folk vilka idioter dom är.
Det var duktigt av mig.
Nu ska jag varva ner.
Öppna en folköl och inte tänka på idioter.
motivation sökes
Det är så svårt med motivationen.
MSN:ar med P samtidigt och tittar på bilder från deras senaste spelning.
Här är hela Speedfreaks...
Trevliga gossar!
Nej, nu måste jag egentligen fortsätta jobba. Skulle vilja gå ut och ta en öl i trevligt sällskap, men ska gå på föräldramöte i stället.
Klockan är bara 16.00, den känns som hundra...
Hurra Hurra!!
Heja vilse!!!
Så här glada såg vi ut sist gång vi vann...
Idag fick inte jag vara med på bild för jag var tvungen att gå innan svaren kom.
Jag kommer heller inte få ta del av den fantastiska vinstsumman på 400 kr (= 2 öl per person) som ska spenderas på nästa veckas quiz,
för då är jag i Portugal med Simon.
Hurra Hurra, vad vi är bra!
ojoj
Usch, vad det är obehagligt!
Jag har så dålig ordning idag också.
Jag glömmer saker som jag borde kommit ihåg och
skjuter upp saker som jag borde ha gjort.
Måste sätta mig och skriva listor.
Det enda som hjälper mot förvirrings-stress är att skriva Att-göra-listor.
Så innan jag går iväg till säsongens tredje quiz ska jag organisera mig.
Att göra (ons):
* Lista
* Ringa mamma
* Gå till Butlers
granngården
Det är ett ganska stort hus och det är svårt att lokalisera ljudets ursprung,
men när klockan var strax efter tolv inatt hörde jag radion.
Någon sitter uppe sent på kvällen och lyssnar på radion så det ekar mellan husväggarna.
Det är inte första gången heller, nej!
Det är en vana det här att hänga uppe sent och lyssna högt på stereon, P4.
Det går utför med dagens gamla...
...för jag tror att det är en liten halvdöv farbror.
Så är det i alla fall i min fantasi.
Jag kommer nog aldrig att få veta.
tonårsmalin
Haha!!
Idag tog jag igen för gammal ost.
På 10-fikan så knödde jag mig ner brevid M, den vackra mannen på mitt ibland-jobb.
Egentligen såg jag honom inte förrän det var försent...
Jag hade planerat att sätta mig intill Ida och insåg att han satt brevid först när jag bad honom flytta lite på sig så jag skulle få plats.
Där fick jag!
Ja...det var i alla fall jättemysigt.
Jag kände mig som en 15-åring och uppförde mig säkert så också.
På lunchen kom han och satte sig brevid mig ute på verandan. (hihi det här låter ju som en Frida-novell)
Vi satt och pratade en stund efter maten.
Då fick jag panik.
Jag lockade Sandra att slå sig ner.
Han gick...
....och kom tillbaka?
Sen gick han igen.
Känslan går närmast att beskriva som att falla.
Hela insidan av bröstet stiger en aning för att sedan bara tappa fästet och falla neråt.
Som Fritt fall på Liseberg.
Besvikelse och upprymdhet samtidigt.
Besvikelsen för att jag inte tror en sekund på att det skulle bli något.
Jag tror hela tiden att jag är fel, säger fel saker och inte är intressant nog.
Upprymdhet för att jag känner så mycket när jag ser honom.
Jag har så svårt att inte bara lägga händerna på honom, vilken del av honom än som är närmast.
Jag vill bara hångla!!!
Jag vet att jag antagligen aldrig kommer att ta det initiativet (igen...vi har hånglat under alkoholens inflytande).
Jag vill nog vara säker på att det är något han vill och inte i brist på något bättre.
Det lät väl lite knepigt men jag tror att människor gör så.
måndag igen
En vad-man-vill dag i slutet på veckan.
Igår var ingen höjdare alls, trots att det var söndag.
Jag ville bara att den skulle ta slut.
Jag hade ingen lust att göra något.
Arg på allt. Jag blev till och med förbannad på solen, när jag såg att den var ute.
Jag ville inte gå ut... eller jag ville nog egentligen men jag orkade inte.
Min själ blev så trött av att vara arg, så jag orkade inte göra någonting.
Idag känns det mycket bättre, ganska meningslöst, men bättre.
Idag har jag jobbat 10 timmar, varav 6 stycken i extrem-tempo.
Lunchens fel, kanske måste sluta med sånt på måndagar.
Nu behöver jag lite spännande människor i mitt liv.
Jag hoppas på morgondagen.
Heja tisdag!!
Vill ha...
Känns inte så bra.
Familjefest?
Hon fick inget badrumskit.
Hon fick en låda med gott. Choklad, kaffe, te, kex m choklad, likör och engelska ....ja vad det nu är... våffel-liknande te-tillbehör. Jag tror att hon är väldigt nöjd med sin födelsedag.
Den här förbannade filmen som visas på min tv just nu (nån jävla die hard-film) hade varit en dröm för familjen Persson. Om vi hade varit så förutsägbara och enkla människor så hade livet varit lika enkelt och lätt att ordna reda i. Nu är det inte så. Jag tror för den sakens skull inte att vi är så ovanliga, men som en "riktig" familj är...
Familjen Persson en familj med mycket känslor, mycket starka känslor. Dessvärre en familj med många relationssvårigheter. Vi pratar mycket men kanske inte så ofta om sådant som vi skulle behöva prata om. Vi undviker ofta (läs alltid) de svåra ämnena...det som är jobbigt att ta upp och prata om.
Ibland kommer det fram saker som borde ha kommit fram mycket tidigare, men det är väl bättre sent än aldrig.
Just nu sitter jag och är glad att vi i alla fall kommer till sak nån gång...
Jag har ju alltid min syster att prata med men min lillakusin har för tillfället en jätte-tonårskris och hennes syster är på tok för liten för att kunna göra skillnad (även om hon har ryckt in och tar storasyrrans parti). Jag minns så oerhört väl hur det känns. Men det gick ju bra för mig ändå trots kris....eller? Nu är det Simon jag oroar mig för. Hur kommer jag att bli som mamma när det hettar till???
Amos Lee
Senaste musikupplevelsen...
Amos Lee - Black river.
Tuggummi för en rastlös själ.
Långsam men härlig. Det finns något trösterikt i den.
Så vansinnigt ny var den ju egentligen inte. 2004 kom den.
Den var dock ny för mig.
Precis i mitt värsta zappande på TV:n, när rastlösheten höll på att ta överhand kom jag till 9:an och där var han, Amos. Fantastisk känsla att bara fastna... bara kunna slappna av i några minuter. Sedan tog det fart igen förstås, men det var så skönt en liten stund.
Jag tillägnar den till dig V.
Presentproblematik
Hon har skrivit en önskelista:
*Pilgrimssmycken (speciellt ett av deras armband)
*DVD-spelare
*Badrumsmatta (vinröd, med strån som inte lägger sig ner så fort man ställer sig på den)
*Duschdraperi (vinrött)
*Bänkdiskmaskin
OK! Jag och syster tänker då sätta ihop ett fint badrumskit....
I fallet vinröda badrumsmattor så är antingen min farmor lite hippt före sin tid eller totalt ute. Detsamma gäller det vinröda duschdraperiet, ja egentligen när det kommer till alla vinröda badrumstillbehör. Jag har letat i samtliga affärer som saluför badrumsartiklar och det finns mattor i klarrött, orange, gammalrosa och till och med rostrött (som måste har varit omodernt sen sent -70 början på 80-talet!), men inte en enda vinröd. En av mattorna hade trådar som verkade kunna stå efter att man trampat på den, men den var klarröd. Det är ohållbart att välja en annan färg om hon nu har tänkt sig vinrött. Hon vet vad hon vill ha, min farmor.
Då återstår smycken, DVD-spelare eller diskmaskin, hmm...
Lillebror
Jag blir alltid en smula nedstämd när jag har träffat S och lillebror.
Det är en liten tendens till bitterhet.
Jag kväver den så snabbt jag kan.
Det är nästan den fulaste egenskap en människa kan ha.
Fruktansvärt tråkiga människor är dom.... de bittra.
Skit!
Jag har just insett att jag blivit så fruktansvärt tävlingsinriktad. Det började säkert långt tidigare om du frågar någon annan, men nu var det så jag reagerade själv.
Vi var så seriösa idag så vi reserverade bord och åt mat innan tävlingen.... Det gör vi aldrig igen. Ljudet var kass och man känner inte riktigt att man är med, helt enkelt.
Fy fan vad man kan snöa in på grejer?!
Beteendestudier av en förvirrad...
Ignorerade honom.
Varför?
I stället för att le lite uppmuntrande mot honom så låtsade jag att jag inte såg honom.
Jag förstår verkligen inte mig själv.
Sekunden efter beslutet att titta bort frågar jag mig...
"Vad fan är det med dig, Malin?" och ger mig själv två mentala örfilar.
Det hjälper inte.
Han går förbi en gång till.
Stannar rakt framför mig längre in i rummet och fyller i sitt namn på lunchlistan.
Jag tittar bort.
Skrattar för högt åt någons inte så roliga kommentar.
Vägrar konsekvent att söka hans blick, fastän jag egentligen vill.
Konstiga jag.
???
Hemma...
Falkenberg var kul, men jag ska ärligt säga att mina kära vänner var mer gifta än vad de brukar vara.
P bara skrattade åt mig och tyckte att det kunde jag faktiskt ha räknat ut innan. Jag brukar inte känna mig singel i deras sällskap, på grund av att de inte brukar bete sig som par. Jag menar...alla är vanligtvis bara individer fastän nu kändes det mer som att de satt ihop. Svårt att beskriva.... Äh, det är väl i mitt huvud kanske?
Vuxenheten kommer ikapp alla utom mig, tror jag. Jag har gjort allting bakvänt... jag slog mig till ro med S när jag var 19 och trodde att vi skulle vara ihop hela livet. Jag fick barn vid 23 och var separerad vid 27. Efter det gick jag igenom en relativt lång övergångsfas med H, innan jag som 31-åring återgick till singellivet och tonårsfasonerna.
