Ljud?

Jag har kommit på att jag tycker om tystnad.
När hände det?
Det har alltid funnits ett soundtrack till mitt liv.
En låt i bakgrunden.
Ibland i lurar.
Självklart kan jag fortfarande lätta några centimeter
från jordens yta när precis
rätt låt till rätt ögonblick inträffar,
men det ligger inte samma behov bakom.
Nu finns det snarare ett behov av det tysta.
Jag blev en dokumentär om en gammal dam.
Hon sitter i sitt kök och tittar ut genom fönstret
och det enda ljudet som hörs är
tickandet från väggklockan.
Det är skönt.
Det kanske ser väldigt grått ut,
men det är ju inte hela sanningen.
Det är bara en del av tiden.
Ett urklipp.
Ibland är jag någon helt annan film.
 

Usch...

Jag har en lätt otrevlig känsla i kroppen.
Vet inte varför.
Eventuellt kan det vara på grund av den högst obehagliga mannen jag hade en telefonkonversation med tidigare idag.
Arbetet presenterar mig ibland för mycket svåra situationer. Svårare blir det när man drabbas av människors oändliga dumhet men måste behärska sig och uppträda proffessionellt.
Ibland är inte mitt hetsiga humör till någon som helst fördel.
Jag ska bota min upprördhet med en lugn stund framför akvariet.
Det får mig säkert att glömma den tråkiga känslan.

Fiskar, vänner och god mat

Förkylningen från Hell har pågått i över en vecka.
Mängden producerat snor är konstant och hosta har tillkommit.
Jag är inte lika matt som förra veckan men har ingen större kraft.
 
Helgen var rolig.
Jag träffade Karin en stund på lördag eftermiddag.
Det var så länge sedan.
På lördag kväll fick vi besök av Robert, Anna och Anton.
Vi åt gott och umgicks som det anstår mogna människor på 40+.
Det var kul! Vi spelade TP med barnGeni-frågor.
Det får man om man har målsmans tillstånd (och minst ett barn i varje lag).
Kanske inte något jag rekommenderar i andra fall.
 
Ett nytt akvarium har kommit på plats.
 
Invånarantalet är än så länge lågt men tanken är att
intgrera ett gäng tetror (både rosen och neon) med de
nuvarande två palettcikliderna, 6 st praktbotior samt
de fyra mycket små ancistrusmalarna.
Vi får se när de nya kan få husrum.

samtal med mig själv

Ååååhhhh.....
Jag vill fara iväg.
Jävla februari.
Det värsta är att sen kommer förbannade mars också.
Ssssuuuck!
 
Om jag hade haft tid så skulle jag göra andra saker än att gnälla.
Eller?
Jag skulle vilja ta mig tid att tänka och formulera mig.
Har jag inte tid då?
Kanske är det så att när jag har tid har jag ingen ork?
Troligtvis.
Vad gör man om den försvinner och man inte orkar hitta den?
Kan man tvinga fram lust?
Vet inte.
Det kanske blir bättre om jag prövar det.
Bättre än att inte.
 
Idag är det tisdag.
Jävla skitdag.
I morgon är det tråkiga onsdag också.
Ååhh...
Ja fast snart är det i alla fall torsdag.
Då ska vi spela biljard, umgås, ta en öl och åka buss.
Men, vad långt vi får gå från bussen.
Undrar om det kommer att regna?
Hmm...

Grrr...

Vissa människor vill jag bara snäsa av.
Trycka till.
Kanske stuka lite lätt.
Är man så in i helvete självgod så att man oombedd talar om vad
man fick för resultat på ett mensa-test för tio (!!!) år sedan,
och samtidigt ber mig "testa min logik" där,
för att man har ett samtal där åsikterna börjar gå isär,
då har man inte mycket att hämta hos mig.
I alla fall ingen respekt.
Argumentera gärna med mig men gå inte till anfall och bli inte personlig!
Jag verkligen avskyr, djupt och innerligt, sådana människor.
Tyvärr handlar det om jobb så jag kan inte
uttrycka mig precis som jag vill till människan,
men åh vad jag skulle vilja det nu.
 

En av alla dagar

Trädgårdsskådning ifrån köket.
Ibland funderar jag på vad som har hänt mig.
Sen jag flyttade hit har jag blivit tant...
 
Mina senaste hobbies är stickning och småfåglar.
Det gör inte så mycket i och för sig.
Idag lånade jag Fannys fantastiska kamera
och förevigade några av dagens gäster.
 
 
 
 
 
 
 

Längtan!

 
 
 
En tillbakablick till sommarens poolparty med "drinkochbad"tema.
 
Min själ är trött och orkar inte le.
Sängen är en tröst medan dagen är en tyngd.
Min fantastiska kaffemaskin, som ger det bästa kaffet i världen,
är min stora räddning och gör det möjligt att kliva upp.
Jag måste bita ihop och sträva vidare i gråheten.
Förhoppningsvis blir det snart blått.

sorg

Begravningar är aldrig roligt.
Allra minst när någon var på tok för ung för att dö.
Jag och två av mina gamla vänner spelade på begravningen.
En ära, men ganska tungt.
Den här låten började vi med.
 
 
Frid över ditt minne, Peter.
Kram

RSS 2.0