mötet med idioterna

Nu har jag varit på föräldramöte.
Finns det något mer stressande?
När den nya rektorn inledde med att säga att han inte skulle bli så långrandig jublade jag inombords.
Så kommer vi till punkten föräldraråd.
Då blir alla väldigt tysta och börjar stirra intensivt på väldigt intressanta ställen runt golvlisterna.
Tills någon känner att pressen börjar bli för stor och är tvungen att lufta sina tankar.
Då stirrar resten av samlingen ännu mer intensivt på små, ännu mer intressanta fläckar någonstans runt fötterna på sig själva.
Bland dom fanns jag.
Personen som just har kommit igång börjar känna sig varm i kläderna och drar på allt för vad tygen håller och passar på att häva ur sig alla tankar som finns runt ämnet.
Det händer ju att att det inte framkommer riktigt att alla har förstått personens åsikt, så behovet av att säga samma sak på 10 olika sätt uppstår då.
Rektorn förklarade ganska tydligt (tyckte jag) att han inte var intresserad att tvinga in någon i ett föräldraråd,
 utan var mer intresserad av vad vi föräldrar tyckte var ett bra sätt att förmedla våra åsikter till skolan.
 På ett alternativt sätt.
Det var det inte riktigt alla som förstod.

När jag kom ut från mötet två timmar senare var jag fullkommligt speedad.
Jag hade lyckats sitta stilla och tyst i två timmar och inte talat om för folk vilka idioter dom är.
Det var duktigt av mig.
Nu ska jag varva ner.
Öppna en folköl och inte tänka på idioter.

Kommentarer
Postat av: v

Oj vad duktigt! Jag har aldrig lyckats hålla käften...

2007-09-14 @ 22:22:04
URL: http://www.vick2ria.blogg.se
Postat av: malin

jag vet:))

2007-09-14 @ 22:30:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0