MallanP

Det var roligt att prata med A och
det fick mig på extremt mycket bättre humör.
Nätdejtingens baksidor och
charmiga DJ:s var ämnen som avhandlades.
Bäst var ändå att höra A's oroliga röst
förklara att hon börjat gå i sömnen igen.
Hon gjorde det som barn.

I går morse när hon vaknade var alla skåpsluckor
i hela köket öppna på vid gavel och för
säkerhets skull även balkongdörren i köket.
Den stora spegeln som står på golvet
hade skjutits in bakom en dörr
(säkerligen av någon bra anledning) och
så hade hon ställt soppåsen i vardagsrummet
och stängt ordentligt om den.

En annan morgon hade hon lite förvånat
insett att hon någon gång under natten förlorat sina 
kläder för hon var helt säker på att hon somnade
med linne och pyjamasbrallor.
Kläderna återfanns på köksgolvet
i en prydlig liten hög.
I hallen hittade hon skohyllan helt 
utdragen från väggen så att den mycket effektivt
förhindrade all trafik in och ut ur lägenheten.
Avsutningsvis hade hon dekorerat
golvet i  hallen med alla jackorna.

A var mycket bekymrad för det här med kläderna.
"Bara jag inte börjar tända ljuset när
jag går omkring. Här ser man rakt in i mitt kök."
Någon trevlig vännina ökade på oron med att
tillägga att det hade varit ännu värre om
hon klätt av sig och sedan gått ut.
Det blev ju naturligtvis A's stora skräck.

Å frågan är ju varför?
Varför öppna alla skåpsluckor? Letar
hon efter något som inte kan vänta till morgonen?
Varför stänga in soppåsen i vardagsrummet?
Var hon orolig att den skulle komma bort?

Jag skrattade så tårarna rann.