Uddevallakassettfestivalen

Spelningen var mycket trevlig och det var relativt mycket folk.
Vi började ju spela en kvart efter öppning,
så förväntningarna på publiksiffran var ju inte så hög.
Många som var där var dock där för oss (Tack alla !!)
och gick strax efter, så nästa band var tyvärr inte riktigt lika välbesökt.
Utöver sonen, mamman, pappan och systern
dök halva min släkt upp och det var riktigt kul.
Vi insåg att under mina 35 år så har ingen
av dem någonsin hört mig sjunga.
Lite skumt men då var det ju verkligen på tiden konstaterade vi.
Söta Polly, mitt kusinbarn, dansade loss ordentligt.
Sååå söt !!!!
Mitt number one fan, Matilda var också där och
det gör mig alltid lika glad.
De engelska kamraterna Jamie och Kaya, var
i Sverige för att hälsa på Syster och Danny och
alla fyra kom självklart till Uddevalla för att delta i festligheterma.
Vi tog en pause från Mortens i en dryg timme
för att gå hem och slänga i oss lite mat.
Vi tog också med oss Jacques, som precis hade spelat klart.
Stressade ner igen efter maten för att inte missa något.
Kvällen var låååång, men
mycket rolig och innehöll en massa bra musik.

Henrik Linden, spelade lågmäld och ödmjuk musik
som verkligen letade sig in i själen.
Ida Redig, med spröd röst och en vansinnigt vacker ton
sjöng och spelade hon gitarr så att hårstråna reste sig på armarna.
On parole bjöd på kaxigt rockriv med sedvanligt ösig Tomas modig i spetsen.
Bionic angel stack ut ordentligt. Ett metalband från Tyskland med smink och lackutstyrsel.
Hur kul som helst och metalfolket tyckte att det var riktigt bra.
Collan, var också riktigt riktigt bra, men tyvärr hade lokalen fyllts med idioter vid det laget.
Idioter som inte var intresserade av musik överhuvudtaget
och som gjorde det oerhört svårt att höra ordentligt.
Slutligen var det ju dags för Sture från Svenska Akademien att
spela med sitt eget band, Stures dansorkester.
Det var så bra !!!
Jag var så lycklig där jag stod framme vid scenen och
jazzade loss till de skånska reaggetonerna.
Jag blev alldels förälskad.

En underbar dag och kväll helt enkelt.
Som vanligt kommer jag på mig själv att
inte ha hunnit umgås med några bara.
Men det får man väl leva med.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0