MallanP

Som en humörsbaksmälla har jag efter all ilska en tyngd i hjärtat och gråten i halsen.
Tårarna hänger i ögonvrårna beredda på omedelbar utryckning.
Det är lite jobbigt eftersom det påverkar mig i samtal med andra.
Det räcker att uppmärksamheten riktas mot mig i en enda mening så är det kört.
Jag har alltid varit sådan. Är det nära till gråt så är det.
Ingenting kan hindra tårarna. Hos dom finns det ingen självbehärskning.
Det har uppstått extremt genanta situationer på grund av det.
Privat skiter jag i vem jag gråter inför men i jobbsammanhang,
när man ska agera proffessionellt,
blir det mycket pinsamt om man plötsligt låter tårarna trilla.
Jag tog mig ledigt idag.
Jag kommer ändå att ha jobbat fler timmar än vad jag får lön för när månaden är slut.