Att minnas

För att överhuvud taget komma ihåg att jag gör någonting om dagarna så måste jag skriva upp det eller ta kort på det. Det låter som om jag var hundra år men sådan har jag nog alltid varit. Jag stannar sällan i det som har varit utan är alltid på väg till nästa grej.
Det har blivit lite jobbigt när livet inte längre är fyllt av grejer.
Bara lite.
Mycket samma.
Egentligen är det inget fel i det men de små variationerna är ändå viktiga för mig att komma ihåg.
Jag är så rädd för att dö missnöjd.
Jag vill veta att jag ändå har varit nöjd med det jag har gjort.
Å då måste man ju komma ihåg det.
 
Det har varit en ganska bra helg förutom PMS:en som gjorde mig lite lynnig.
 
I lördags träffade jag mina gamla tjejer.
Alla sex.
Det var ett par timmar fyllda med prat.
Alla på en gång.
Som vanligt.
Ingen av oss har riktigt tid att vänta på sin tur så därför blir det två eller tre parallella samtal eftersom väntetiden då blir kortare. Det gör ingenting men vi borde träffas oftare än typ en gång per år så att vi hinner prata ordentligt med alla. 
 
På söndagen tog jag och Y en söndagstur på kusten och promenerade runt i Grebbestad en stund.
Hemma var det mulet och dimmigt men på kusten strålade solen och det var sååå skönt.
 
När vi kom hem gav jag mig på att göra egen pasta fylld med oatlys på mackan med tomat och basilikasmak. Jag bakade in basilika, timjan och dragon i pastadegen och det blev riktigt bra. Jag kokade dom liiiite för länge, typ 5 minuter. Det hade räckt med tre tror jag. Egen pasta är inte riktigt som torkad eller köpt färsk pasta. Den egna blir liksom hårdare ju längre du kokar och inte tvärt om som med den köpta.
Mycket konstigt.
Jag smetade in pastan i lite sås på vin, sojagrädde, scharlottenlök och parmesan och lade alltihop uppe på fluffad lufttorkad skinka och toppade det hela med sparris och solroskärnor som jag fräst med olivolja, flingsalt och parmesanflagor.
 
Nu blev jag hungrig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0