MallanP

Fan vad irriterad jag blir på mobilbloggningen som inte vill fungera.
Jag har mensvärk så jag har svårt att stå och jag blir lynnig som den värsta satmaran.
Jag har lätt att fräsa åt folk och har inte ens vett att få dåligt samvete.
Jag satt i bilen förut på väg till Mollösund och kände mig håglös, deppig och ensam.
En stund senare kom jag på mig själv med att le helt utan anledning
och när jag kände efter så kändes bara lycka i hela själen.
Tro inte på det, får jag säga till mig själv ibland,
om en kvart sitter du och gråter floder.
Eller kanske bättre tvärt om, mitt i gråten får man tänka på att allting snart känns löjligt bra.
Egot är verkligen som störst när hormonerna flippar ur.