MallanP

Ok, det var en del PMS i det där morgonhumöret som blev en sån stor grej för mig...
Det är väl fan att jag inte känner igen tecknen när de dyker upp.
Jag är ju för sjutton jättevuxen och har levt med det här i miljarder år.
Att man inte lär sig? Det är lika förvånande varje gång.

Som tröst för Y (och mig själv) så bokade jag bord
för oss på kvarterskrogen i onsdags.
Vi åt dyr mat och tittade varandra djupt i ögonen.
Det fanns ett trängande behov av att få göra något
riktigt positivt och ha det riktigt mysigt tillsammans.