MallanP

Jag är så vansinnigt labil och höll på att bryta ihop när jag inte
skulle kunna träffa Y i helgen som var planerat.
Den jävla snön förbannades och det gjorde ont i kroppen av frustration.
Jag blev nästan pinsamt lycklig när jag fick ett telefonsamtal som innebar
att det var dags att slänga på sig kläderna och packa väskan för att Y just
svängde ut på E6 och snart skulle vara i Uddevalla och hämta mig i snökaoset.
Inte riktigt nyttigt va?
Nej, det är inte riktigt så illa som jag får det att låta men jag
är väl ovan vid att behöva någon annan än mig själv.
Nu sitter jag här ute på landet.
Har just skottat fram trappan och friggeboden.
Allting känns så skönt.
Lyssar på Edit Piaf och fötterna har tinat.
Nu ska vi ta en promenad