dyrkan

Jag var på Scandinavium i lördags och såg Frölundaindianerna
visa de små gnagarna vart skåpet ska stå ;)
Det var väldigt roligt!
Vi satt alldeles brevid inburade
tonårstestosteronstinna fans i gult och svart
och jag kan inte låta bli att dra paralleller med
extremreligiösa mässor med tungotal och lovsong
med yviga gester.
Jag såg en kille med lätt bakåtlutad hållning
och armarna rakt ut åt sidorna som inför en omfamning.
Han hade halvslutna ögon och ansiktet riktat mot taket.
Han sjöng av hela sitt hjärta och jag insåg att hylla ett
hockeylag eller Gud verkar bottna i samma fanatism.
Den ena gruppen är dock beredda att, med direkt fysiskt
våld, försvara sin tro och sin dyrkan av överheten.
Eller... det kanske gäller båda grupperna ändå.


Kommentarer
Postat av: Annelie

Galenpannor är de allihopa.

2010-11-30 @ 02:33:00
URL: http://anneliehansson.blogg.se/
Postat av: Anonym

Jo, den likheten är nästan för bra för att vara slumpmässig. Egentligen sätter du ju fingret på rätt ställe; hela vår histori är ju kantad av krig med en nära 100%-ig religionbaserad grund.

Att galna vikingar en gång i tiden for runt och slog ihjäl folk och var klädda i andra kläder än gult och svart är bara ett tidsmässigt undantag

2010-12-09 @ 11:46:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0