MallanP

Han tar ut saker i förtid.
Vi har olika syn på viktighet och plikt.
Jag skiter i plikt men jag gör ändå det jag måste.
Av princip inte på grund av någon känsla av plikt.
Jag förklarade att viktiga saker för mig och sånt
jag planerar är nöjen och själslig vård.
Det var tydligen provocerande.
En anledning för honom att tro att jag i framtiden
skulle skita i alla måsten för att hålla ett hus och en
familj i skick och bara sitta och dricka kaffe och läsa böcker.
Varför hamnade han där?
Det var ju inte vad jag sa.