Grrr

Nu har jag haft ett riktigt utbrott.
Jag blev så arg så jag höll på att köra av vägen.
Jag bör inte bli så arg när jag kör.
Det kan bli lite farligt.
Vrålet som kom ur min mun, känns fortfarande i halsen.
Jag skrek ohejdat och skällde.
Jag fick så jävla nog av en inställning.
Det får fan räcka med det där nu.
Vi måste lösa upp en knut i vårt vardagsliv.
En situation som återupprepar sig
och som egentligen är missuppfattad.
Det värsta är att när vi har pratat om det så känns det inte som att han lyssnar.
Han har bestämt sig och allt känns som en knut som dras åt.
Det är egentligen inte ett problem men vissa reaktioner blir själva problemet.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0