MallanP

Bilen skulle kosta 39500 kr att laga hos bilfirman utanför Trollhättan.
Vi (läs Y) bestämde oss för att vi nog skulle klara av att åtgärda problemen själva.
Den huv som vi åkte med släp till Borås för att hämta upp var
inte den jag beställt så vi fick snällt åka hem igen med tomt släp.
Det var bara att med ganska mycket våld ge sig på den rådjurskrullade
huven som fanns och försöka få den så slät som möjligt.
Det tog ett tag, men igår stod den klar.
Vi har rostskyddsbehandlat och spraylackat de ställen där lacken försvunnit,
krånglat på lyktorna och accepterat att huven aldrig blir sig lik.
Jag var faktiskt väldigt nöjd med vår insats och det kändes skönt att det var klart.
Jag har haft mina tvivel måste erkännas.
För att se hur ljusbilden såg ut tog vi lilla Nissan på sin jungfrufärd
efter kollisionen. Vi körde mot kaserna, alltså ut mot skogen för att
kunna se inställningen på ljusen utan störande gatlampor.
Vi kände oss ganska nöjda och återvände in mot samhället för att
leta upp en bra, slät vägg att kunna ställa bilen emot för att kunna mäta.
Det rasslade lite konstigt vid högerskärmen och vi försökte
lyssna oss fram till vad det kunde vara.
Precis i höjd med de första villorna skrek Y till och sträckte sig mot mig.
Jag reagerade med att flytta foten till bromsen och tänkte att det
var något akut fel med bilen tills jag fick se en stor svart skugga i ögonvrån.
Jag skrek och tvärbromsade.
Jag tyckte att det såg ut som manken på en häst.
Det var det inte.
Det var förstås en älg.
Hon kom upp mot bilen snett bakifrån och tacklade förardörren precis
under rutan. Vi hade bara en hastighet på 40-50 så jag fick ju fort stopp.
Älgen snubblade framåt på vingliga ben och ställde sig på fältet till höger
om oss och bara blängde.
Jag såg ingenting vid det laget för jag bröt ihop och Y
flyttade mig gråtande över till passagerarsätet.
Bägaren rann helt enkelt över.
Jag hann tänka på vad som kunde ha hänt om den istället hade tagit sina
älgkliv över huven eller landat rakt över rutan och det gjorde mig lätt illamående.
Det var samtidigt så jävla absurt att krocka med en älg tre veckor
efter en krock med ett rådjur och dessutom första gången den ens
rullade på vägarna igen, så jag skakade, skrattade och grät om vart annat.
Nu har jag alltså ytterligare en buckla att ta mig an.
Snälla kan det inte sluta snart!

Jag behöver kaffe.
Fruktasvärt trögstartad.
Gamla kroppen har sträckt nånting i magen,
eller på sidan egentligen. Det är väldigt ytligt så
det känns som att det är i huden, men det skulle
också kunna vara brock i någon åder på väg
mot ljumsken. Jag gillar det inte oavsett.
Jag började i alla fall träna igår och det kändes väldigt bra.
Det är nog bra mot ålder tror jag.

Helgen har varit jätterolig!
Tyvärr så går det ju så fort när man har roligt.

Vi var på bröllop i lördags.
På soldränkta klippor i Lysekil
stod vi mitt i det stora bröllopsföljet
och njöt av allt det vackra.
Ida och Andreas gifte sig med tårar
i ögonen och salt vind i håret.
Fantastiskt!

Ny vecka, ny måndag.
Gamla arbetsuppgifter.
Samma rutiner.

Idag är jag uppe tidigt.
Helst skulle jag förstås vilja sova.

Jag ska ringa en Niklas på bilfirman som igår kväll fick ta emot min bil.
Jag behöver ett utlåtande och sedan tacka nej till reparationen
som annars skulle förstätta mig i personlig konkurs.
Det nära sammanträffandet med ett rådjur skapade mig både obehag
och en fruktansvärt pressad ekonomisk situation. Det stackars rådjuret
själv fick sluta sina dagar i ett blött men gräsmjukt dike i Vänersborg.
Det gick i alla fall fort och när jag kom fram till henne var hon redan död.
Hon blundade där i diket när jag tittade ner på henne från vägen.
Det regnade oavbrutet.
Polisen jag pratade med var trevlig. Y svarade inte i telefon.
Kvinnan på bärgningscentralen var trevlig. Y svarade inte ännu.
Mamma svarade. Inte Y.
Trevliga människor stannade och undrade om jag mådde bra.
Nyfikna pappor med barn var ute och blängde på stackars i diket.
Y måste ha somnat?
Bärgarn var trevlig, men dyr. Han konstaterade också att reparationerna kommer
att bli saftiga eftersom min halvförsäkring inte täcker vagnskada.
Har Y glömt telefonen på jobbet?
Efter att pappersarbetet var avklarat blev jag avsläppt på Max i Överby
för att invänta mamma som var påväg för att hämta mig.
Istället för att komma hem halv nio och kunna krypa ner bredvid sonen i soffan och se
en bra film fick jag vänta i regnet på en återvinningsstation i Vänersborg och var hemma halv elva.
Precis då kom Y. Han hade glömt telefonen på jobbet.
Något som aldrig händer annars.

Efter semester i fyra veckor är det
lite trögt att behöva göra något vettigt.

Jag vet inte vad problemet är men jag har
haft huvudvärk varenda dag sen jag kom hem.
Inte sprängande bara så där lite molande.
När jag vaknar så känns det som om jag hade
varit ute dan innan och fått en släng av bakfylla.
Så är det inte. Kanske det är en liten
förkylning som ligger och lurar?
Vila är nog det jag behöver.

I morgon ska vi gå på Stickys och se Juliette.
Det ska bli så kul!
Hoppas vädret har blivit lite bättre så vi kan få
en sittning på nån trevlig uteservering först.

Nu närmar det sig.
Om några timmar lämnar vi Uddevalla för Brighton.
Simon, mamma och jag åker över till systerSarah och Danny
för att gemensamt visa engelsmännen hur man firar midsommar på riktigt.
På måndag fortsätter resan mot sydligare landskap.
Det blir Barcelona i en vecka.
Jag hoppas på värme, trevliga människor och en massa god mat.
Är det möjligtvis någon som har specialtips om Barcelona?
Sånt som inte står i turistguiderna är ju extra intressant.
Det kommer att bli jätteroligt, men...
det innebär samtidigt att jag kommer att vara ifrån Y alldeles för länge.
Fånigt kanske, men sant.

Vi tog sovmorgon i dag.
Alla mina 50-nånting knottbett väckte mig
vid tretiden när jag nästan precis hade somnat.
Jag vaknade med tårar i ögonen och med en rusande puls.
Bara efter ett par minuter så trodde jag på fullt allvar 
att jag skulle förlora förståndet.
Jag gick in i badrummet och blötte ner en handduk
som jag la på benen där det kliade värst.
Det svalkade bra och ännu bättre när jag fläktade lite.
Jag släpade med mig den dränkta handduken in i sängen.
Det var läskigt.
Jag fick ha den bredvid sängen så jag kunde
rycka till mig den om det blev förjävligt.
Det måste vara en utmärkt tortyrmetod, knottbett.
Y blev också torterad av en fluga.
Den ville jättegärna surra runt oss oavbrutet.
Jag sov vid det laget men för Y var det omöjligt.
Han hämtade flugsmällan och då var den naturligtvis puts väck.
Några timmar senare, när jag hade vaknat igen,
lyckades han få död på den.
Då somnade vi igen.
Det var verkligen inte läge att gå upp klockan sex.

Jag koordinerar människor och handlingar.
Det sorteras  i huvudet och när allt ligger på plats och
jag tror att jag kommit ihåg allt så börjar jag om.
För säkerhetsskull.
Jag får ju inte glömma något.
Barnen är instruerade att blanda saft och göra mackor
inför strandtrippen, i väntan på mormor.
Min pappa har fått instruktioner om att tömma brevlådor och
mata fiskar under tiden jag befinner mig i andra länder.
Musslorna kokas och jag planerar eftermiddagen.
Jag ska tvätta, hånglas, packa, repa, hångla lite
mer och jobba in en vecka på tre dagar.
Det är inte jobbigt eller stressande men det håller mig
ovanligt alert och uppmärksam.
Snart är det semester.
Mmm...

I helgen har jag lekt, massor.
Vi var på äventyrsbadet i Örebro.
I morse hittade Y ett stooort blåsvart
märke på min höft som minne från
de våldsamma lekarna i vattenlandet.
En betongrutchbana svängde lite väl snävt
så jag drog i höften med en vansinnig kraft.
Lite småskador drog vi på oss men
det har varit helt härligt och roligt.

I morgon ska jag till Uppsala och jag kan helt
ärligt säga att jag inte har den minsta lust.
Jag vill vara hemma och hångla med min fina.
Men, det är bara att bita ihop.

Soool !!
Nu har jag jobbat klart för idag.
Så nu ska det städas inför morgondagens kalas.
Jag planerar trädgårdskalas i värmen,
men det kan ju vara trevligt om det är lite snyggt inne ändå.
Jag ska nog inhandla en flaska trevligt vitt vin som
jag kan umgås med senare ikväll.
Kanske den gamla mamman också vill vara med?
Hmmm...härliga fredag !

Vi har haft samtal som har gått åt det irriterade hållet.
Fortfarande är förhållandet utan stora gräl, men som sagt
en eller annan missförstådd åsikt blir till infekterade samtal.
Det gör mig ingenting för det är så sansat och med en
ömsesidig önskan att förstå så att det är snart utrett,
mer eller mindre i alla fall.
Jag tror kanske att vi tar det på lite olika sätt,
det här att inte vara överens, uppretningen.
Jag är en humörsmänniska med tydliga toppar och dalar
och jag tycker att jag mestadels är en glad människa.
Speciellt nu kanske när allting är nytt och spännande.
Alla känslor är fantastiska även de mindre positiva.
Jag går inte och drar på gammal skit.
När det är klart så måste man bli av med det.
Då är det så mycket lättare att gå i solen genom livet
utan att behöva skuggas av alla skräphögar längs vägen.

Jag ser solen utanför fönstret.
Det är dit jag siktar.

Y är på tripp med jobbet på Dalslands kanal.
De har bott på spahotell över natten.
Lite avundsjuk blir jag.
Jag har inte gjort något roligt med
mitt jobb på tre år.
Vi har på sin höjd varit ute och ätit tillsammans
när jag ändå har varit i Uppsala. Det är visserligen
jättemysigt eftersom mina arbetskamrater är 
trevliga att hänga med, men det kunde ju vara
roligt att få göra någonting speciellt.

Vi skulle varit iväg på kristi himmelfärd.
Cathrine och jag hade planerat Örebro
och det stora äventyrsbadet.
Tyvärr fick vi inte låna barnen. Y's X (hihi)
ville själv göra något kul med barnen
när det ändå var långledigt.
Just nu känner jag att jag skulle ha behövt den där trippen.
Jag vill ha lite miljöombyte och gärna lite ompyssling också.

Dåligt med sömn inatt har gett mig svidiga ögon.
Jag blir lite håglös till humöret också.

Bilen fick plötsligt lust att byta dialekt.
Den har börjat mullra och bli grov i rösten.
Mamma tyckte att den lät som en raggarbil...
Usch, inte min lilla Nissan.
Det gillar jag inte.
Nu har jag ju turen att ha en man med egen svets.
(Det hade jag väl aldrig trott ;))
Praktisk och händig står han nu i garaget och lagar min lilla bil.
Avgasröret ska återförenas med ljuddämparen.
Jag kanske ska hålla tummarna för att det fungerar.
Ekonomin tål inte riktigt utsvävningar just nu.

Dom kallar oss roliga går på 9:an just nu.
Mina favvis-komiker från MNK (mammas nya kille) står i centrum.
De kallar sig Klungan och spelar in en TV-serie med karaktärer från MNK.
Det är så roligt att få se hur dom ser ut.
Seniorkomikern Gösta Ekman, för övrigt också en favorit,
gav dom fantastisk kritik som det roligaste han hade sett sedan "knäpp upp".
Det är fan inget dåligt utlåtande.
Tidigare var det sööta belgaren Poirot.
Det har varit en riktigt härlig TV-kväll.
Tur är väl det för annars hade jag gått sönder av rastlöshet.
Tanken var att vi skulle ha quizzat med gamla laget vilse idag,
men det blev inget. Simon är hos en kompis och ska sova där
och Y är hemma och grejar, så det är bara jag, Doris och Daisy hemma.
Jag har hällt upp ett glas vin och tänt lite "lukta gott"
och njuter faktiskt alldeles själv.

Huset är fullt av 13-åringar.
Det är någon 7:a på studiebesök.
Det är otroligt mycket lugnare än när
5:orna springer omkring här och skriker.
11-åringar verkar ha ett oändligt stort skrikbehov,
speciellt när de får komma bort ifrån de fyra
klassrumsväggarnas hämmande bestämmelser.

Jag är på ett ganska lågmält sätt nöjd med livet och
mår väldigt bra. Jag tittar lite på våren utanför
och kan andas långsamt och djupt.
Det är skönt, men på något sätt känns det som
lugnet före stormen...Jag har ingen teori om vad
det är för en storm som kommer att rulla in.
Det bara känns som ett bedrägligt lugn.
Äh, det är väl säkert bara en känsla jag skapar
i ovanan av att ha det problemfritt och fint.

Vad skönt att det är fredag!
Veckan har varit fruktansvärt seg.
Igår var Y hos mig.
Vi tömde mitt förråd på gammalt skräp och körde till tippen.
Vi var inte ensamma om att vårrensa.
Jäklar vad folk det var.
Det kändes vansinigt bra att bli av med all skit.

Jag är lite tråkig nu.
Jag lever i min lilla kokong och har det så jävla bra.
Det är rep om två timmar men egentligen vill jag
bara ta bilen till Y och isolera mig med honom.
Nu gör jag ju inte det ändå,
för min ståndpunkt är fortfarande att det inte är så bra.
Jag vet ju att det alltid brukar bli roligt att göra de där
andra sakerna när jag väl kommer iväg.
Det är väldigt skönt att vara bekymmersfri och
jag hoppas att det fortsätter så ett bra tag.
Det är bara en lite ovanlig känsla.