MallanP

Tankelös.
Viljelös.
Orkeslös...
...å hungrig.

Jag förlamas så lätt när det
dimper ner måsten i mitt liv.
Jag förstår inte riktigt varför.
Sådan har jag inte varit
tidigare i mitt liv.

Måste fixa så att nya bredbandet funkar.
Måste bestämma avbetalningsplan
med försäkringskassan.
Måste se över mina försäkringar.
Måste se till att min anställning
blir vettigt formulerad.
Måste kanske skaffa mig ett jobb till
(om inte min nuvarande anställning ordnas upp).
Måste se till att mina åtaganden inför Cheer DM
är genomförda och att pengarna jag ligger
ute med faktiskt kommer tillbaka till mig.

Nu måste jag faktiskt laga mat,
innan jag dör den förskräckliga svältdöden.

Jag blir så ledsen!
År 2006 var det året
som jag tog min examen.
Det var brist på jobb och jag
fick nöja mig med vikariat och timjobb.
Jag fick bostadsbidrag under tiden
vilket var en stor hjälp.
Nu får jag sota för det.

Igår fick jag brev från försäkringskassan
som säger att jag fick för mycket bostadsbidrag.
Jag ska betala ut 10 000 kr.
Ingen avbetalningsplan.

Jag klarar mig äntligen utan bidrag,
men det är ganska knapert. Om man
har en 4-årig universitetsutbildning plus
några förebyggande år på komvux,
så har man en saftig skuld till SCN.
Det kostar kan jag lova.

Jag har jobb och klarar precis att försörja
mig och Simon på min lön.
Vi har inte några möjligheter till utsvävningar.
Jag försöker att spara lite varje månad.
Det går sådär.
Nu kommer det alltså ett räkning
på 10 000 kronor för att jag behövde hjälp
för 2 år sedan.

Bara för att jag klarar mig utan bidrag
betyder ju inte det att jag är välbärgad.
Jag hade inga pengar de månader jag fick bidrag,
när jag fick pengar tog de bort bidraget,
MEN de slår ut det utbetalade beloppet på ett helt år
utan att ta hänsyn till vilken tidsperiod det fanns ett behov.
Jag får alltså betala tillbaka pengarna
jag fick när jag var pank
för att jag senare samma år
inte var pank längre.
Logiskt va?


Var ska jag få 10 000 kr ifrån.
Jag kanske kan få bidrag?

Knepig helg, med urflippade samtal.
Jag har haft en del roliga stunder också,
men det är med en viss ångest
jag genomlider denna söndag.

Jag längtar efter simon för
han är den enda anledningen till
att jag håller ordning på mig själv.
Utan honom blir jag lätt apatisk.

Idag unnar vi oss var sin lyxpizza,
jag och modern.
Det ska bli så gott.
Förhoppningsvis lättar den mitt hjärta.
Tröstätande är härligt.

Du, jag vet inte vad jag ska göra med dig!
Kan inte leva med och
kan inte vara utan.
Gå inte är du snäll,
även om jag inte kan ge dig vad du vill ha.

I morse (när jag inte ville gå upp)
drömde jag om en person som jag
inte har umgåtts med på länge.
Indirekt valde hon bort mig ur sitt liv
fast det blev mitt val utåt sett.
Hon är mitt barns fars "nya" och blivande fru.
Hon stod mig nära i många år.

Jag har varit väldigt arg.
Jag har haft svårt att förstå hur
man kan ha så dåligt omdöme.
Hur hon ens kunde tillåta sig själv att
känna något för honom.
Hur kan man bli mer egoistisk?
Det är länge sedan det hände,
men inatt var första gången jag har drömt
om henne (som jag minns i alla fall).
Det var en trevlig dröm där vi umgicks,
småpratade och fikade.
Hon hade köpt en present till mig.
Jag blev jätteglad.
Det var en våg.
En riktig hightech-sak,
som man kunde sitta på när man vägde sig.
(jag undrar över den symboliken?)
Idag är jag ledsen.
Jag har förlorat två människor som
stod mig väldigt nära.
Jag hoppas att de blir lyckliga.

Det var länge sedan.
Jag känner mig inte arg.
Men det kommer aldrig att bli som förr.
Jag kommer aldrig att få tillbaka dem.

Igår var det omöjligt att komma i säng.
Jag pluggade till kl var halv 1 i natt.
Sedan var jag ju tvungen att sitta
uppe ytterligare en stund.
Runt två kom jag i säng.

När klockan ringde i morse (7.50),
så hade min hjärna skapat två listor på saker att göra.
Det var det första jag tänkte på
när klockan ringde, alltså dagens arbete.
Men hjärnan, som vid denna tidpunkten levde ett helt eget liv,
hade också världens bästa lösning på problemet.
Om jag lägger ihop de två listorna till en
så kan jag sova längre (???).

Intelligent tänkt va?
Jag vaknade, lite mer ordentligt, en timma senare
och mindes min brillianta lösning.
Det är nästan så att jag blir lite
rädd för mig själv.

Det går historier om när familjen Persson
ska ta upp eller lägga i båten.
Ja, hela familjen var med...förr i tiden,
innan separationer och skiljsmässor.
Nu är det bara kvinnorna kvar.
Nu är det inte totalt kaos längre.

Idag tog vi upp båten.
Det var tyvärr inte helt smärtfritt.
Det finns inte ett enda ställe som hyr ut båtkärror!!
Hur ska man då få upp en båt ur vattnet?
Måste man köpa en kärra för att lyfta ur och i en liten
eka två gånger om året ?
En liten obromsad kärra är lagom för vår lilla båt.
Den är säkert inte så jättedyr men
vi kan ju inte gärna köra i 30 km/h
(som är max för en sådan)
från Uddevalla till Hunnebo.
Efter mycket letande fick vi låna en kärra av marinan i grannbyn Bovall.

Att få upp båten var inga problem,
förutom att min mamma inte är nån hejjare på att backa med kärra.
Däremot kom problemen när båten väl var ur vattnet.

Vi har köpt ett alldeles för bra motorlås!
Det är totalsäkert mot alla motortjuvar.
Låset klarar dyrkning, borrning och...
..ägarnas nycklar!!
I en och en halv timma stod vi och slet.
Efter bara ett par minuter tittade jag i
den tillhörande instruktionsboken (!!!).
Det fanns hur många "får inte" som helst.
Vi måste ha gjort något som man inte får för låset gick verkligen inte upp.

Nu ligger båten på båtplatsen,
på kölen
och
med motorn på!

Suck!

Jag ska på maskerad!
 Det är så kul.
På lördag i nästa helg, i Malmö.
Nu är ju alltså den svåra uppgiften att
komma på vad man ska klä ut sig till.
Det får inte innebära alltför mycket jobb,
men det får heller inte kännas tråkigt.

Jag måste få lite hjälp!

Peters förslag är att jag går som nudist.
Nja, jag tackar för förslaget men jag tror att det får bli något annat.

Claes har en idé om att jag ska gå som Pepparkakshäxan.
Hon är inte så känd men hon ser läskig ut.
Hon ger pepparkakor till de barn som vågar stå kvar tillräckligt länge.
Frågan är om man bör äta något som Pepparkakshäxan har delat ut.
Det är nog ett våghalsigt spel.



Detta kan ju vara du Claes...



Ja, fler förslag välkomnas alltså!

Idag verkar datorn vara bakfull.
Den är tillochmed långsammare än mig.

Vi har haft kalas och jag har gett bort en kakelplatta
(inramad), sand från Caparica med tillhörande snäckskal,
vin på omogna druvor och Super Bock, ett portugisiskt öl. 

Har helgen varit bra? Jag vet inte faktiskt...
Jag känner mig ganska blasé.
Jag känner mig tvungen att uttrycka mig som
min mamma gjorde när jag som 15-16 åring frågade om
hon hade haft kul på krogkvällen:
"Ja, det var trevligt."
Fy fan vad det retade mig.
"Vad då? Har du aldrig kul eller?"
"Jo, det var ju trevligt sa jag ju."
"Jamen...trevligt? När vi går ut så har vi skitkul eller så är det helt kass!"
Å nu sitter jag här och inser att jag går ut och har trevligt.
Fy fan vad ledsamt.
Är det så det ska vara att vara vuxen, trevligt?
Äh, jag har tappat stinget tror jag.
Det är dags att ta tag i saken och börja leva igen.
Nu ska jag sätta mig framför TV:n och
hoppas på att det kommer något trevligt program.

Hur länge kan man egentligen spara en ädelost??
Man kan ju inte riktigt se på den om den har blivit gammal
genom att kolla efter mögel??
Kanske blir aldrig mögelostar dåliga?

Jag köpte en Kvibille  innan jag åkte till Portugal
och det är en bit kvar...
..hmm, jag lämnar den nog där någon vecka till.

Kommer nog att laga till något annat istället.

I går kväll fick jag höra en helt ny kommentar...

"Du ser ut som sex", säger J.
"Vadå" frågar kompisen och
fortsätter "Du menar att hon är sexig?"
"Nej!" svarar J bestämt och vänd mot mig
säger han "Du ser ut som bra sex!"

Vad betyder det egentligen??
Om det nu inte betyder att han tyckte att jag var sexig...
..vad betyder det då?
Jag tolkar det ju positivt eftersom bra sex för mig är oerhört positivt,
men jag vet inte vad det betyder.

Det blev inte hem tidigt (så klart).
Däremot så lämnade vi krogen ganska tidigt.
Granne G, P å jag åkte hem till P redan vid åtta.
Vi har lyssnat på musik, pratat musik och spelat musik.

Vi kom in på ämnet "malin och sång".
Vissa jämförelser gjordes och P konstaterade att...
"Du är kass"
Jag hävdar bestämt att om han tycker så så är det helt ok.
Tyck så!
Jag hävdar bestämt att jag är tillräckligt gammal
för att ha kommit fram till att jag kan sjunga.
Jag är i alla fall inte kass.

Det är skit samma!
Det är ju en ren lögn att säga att jag inte lyssnar
och jag inte bryr mig.
Självklart var det det enda som upprepades i mitt huvud
hela kvällen.
S sa ju en sån grej också för miljoner år sedan
när han sa :
"Du har skolat din röst va?"
"Nja, jag har sjungit på musikskolan"
" Jaa.....vad synd!"
Flera år senare när jag frågade vad han menade så svarade han
att det var ju inte sååå...
det var bara mycket tuffare med en rå rock'n roll-röst.
Ja, men det kan ju jag också hålla med om.
Kunde han inte sagt det istället då?

Nej, fan!
Jag vet inte riktigt vad jag ska tro.
Jag vill tro på mig själv,
men alla har vi ju sett "goingarna" på idol
och skräcken är ju att vara utan självinsikt.

Jag har köpt ett diskmedel som luktar herrparfym!!
Vad tänkte dom på, tillverkarna?

I morgon fyller lilla farmor 75 år.
Hon har skrivit en önskelista:

*Pilgrimssmycken (speciellt ett av deras armband)
*DVD-spelare
*Badrumsmatta (vinröd, med strån som inte lägger sig ner så fort man ställer sig på den)
*Duschdraperi (vinrött)
*Bänkdiskmaskin

OK! Jag och syster tänker då sätta ihop ett fint badrumskit....
I fallet vinröda badrumsmattor så är antingen min farmor lite hippt före sin tid eller totalt ute. Detsamma gäller det vinröda duschdraperiet, ja egentligen när det kommer till alla vinröda badrumstillbehör. Jag har letat i samtliga affärer som saluför badrumsartiklar och det finns mattor i klarrött, orange, gammalrosa och till och med rostrött (som måste har varit omodernt sen sent -70 början på 80-talet!), men inte en enda vinröd. En av mattorna hade trådar som verkade kunna stå efter att man trampat på den, men den var klarröd. Det är ohållbart att välja en annan färg om hon nu har tänkt sig vinrött. Hon vet vad hon vill ha, min farmor.
Då återstår smycken, DVD-spelare eller diskmaskin, hmm...

Nu har Simons lillebror (snart 1 år) varit här och hälsat på med pappan. Han är väldigt söt och jag skulle gärna träffa mer av honom (vilket inte händer med tanke på den vänliga men iskalla relation jag har med mamman ifråga). Jag vill ju gärna lära känna mitt barns syskon, framförallt för att jag inser att det bara är på sin pappas sida han kommer att få några. När Simon och lillebror blir lite större så kanske det blir oftare, då Simon kan ta brorsan på äventyr på egen hand.

Jag blir alltid en smula nedstämd när jag har träffat S och lillebror.
Det är en liten tendens till bitterhet.
Jag kväver den så snabbt jag kan.
Det är nästan den fulaste egenskap en människa kan ha.
Fruktansvärt tråkiga människor är dom.... de bittra.

Såg den vackra mannen, M, vid 10-fikat.
Ignorerade honom.
Varför?
I stället för att le lite uppmuntrande mot honom så låtsade jag att jag inte såg honom.
Jag förstår verkligen inte mig själv.
Sekunden efter beslutet att titta bort frågar jag mig...
"Vad fan är det med dig, Malin?" och ger mig själv två mentala örfilar.
Det hjälper inte.
Han går förbi en gång till.
Stannar rakt framför mig längre in i rummet och fyller i sitt namn på lunchlistan.
Jag tittar bort.
Skrattar för högt åt någons inte så roliga kommentar.
Vägrar konsekvent att söka hans blick, fastän jag egentligen vill.
Konstiga jag.