MallanP

Nu har vi firat farmor.
Hon fick inget badrumskit.
Hon fick en låda med gott. Choklad, kaffe, te, kex m choklad, likör och engelska ....ja vad det nu är... våffel-liknande te-tillbehör. Jag tror att hon är väldigt nöjd med sin födelsedag.

Den här förbannade filmen som visas på min tv just nu (nån jävla die hard-film) hade varit en dröm  för familjen Persson. Om vi hade varit så förutsägbara och enkla människor så hade livet varit lika enkelt och lätt att ordna reda i. Nu är det inte så. Jag tror för den sakens skull inte att vi är så ovanliga, men som en "riktig" familj är...
Familjen Persson en familj med mycket känslor, mycket starka känslor. Dessvärre en familj med många relationssvårigheter. Vi pratar mycket men kanske inte så ofta om sådant som vi  skulle behöva prata om. Vi undviker ofta (läs alltid) de svåra ämnena...det som är jobbigt att ta upp och prata om.
Ibland kommer det fram saker som borde ha kommit fram mycket tidigare, men det är väl bättre sent än aldrig.
Just nu sitter jag och är glad att vi i alla fall kommer till sak nån gång...
Jag har ju alltid min syster att prata med men min lillakusin har för tillfället en jätte-tonårskris och hennes syster är på tok för liten för att kunna göra skillnad (även om hon har ryckt in och tar storasyrrans parti). Jag minns så oerhört väl hur det känns. Men det gick ju bra för mig ändå trots kris....eller? Nu är det Simon jag oroar mig för. Hur kommer jag att bli som mamma när det hettar till???