alltid är det nåt

Bilen fick plötsligt lust att byta dialekt.
Den har börjat mullra och bli grov i rösten.
Mamma tyckte att den lät som en raggarbil...
Usch, inte min lilla Nissan.
Det gillar jag inte.
Nu har jag ju turen att ha en man med egen svets.
(Det hade jag väl aldrig trott ;))
Praktisk och händig står han nu i garaget och lagar min lilla bil.
Avgasröret ska återförenas med ljuddämparen.
Jag kanske ska hålla tummarna för att det fungerar.
Ekonomin tål inte riktigt utsvävningar just nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0