MallanP

Ååå, jag är så rastlös så jag blir hungrig.
Inte bara hungrig jag blir också sugen på choklad och en vacker man.
Det är väl lika bra att gå och lägga sig och försöka tänka på något annat.
Jag kan lyssna på min ljudbok så blir jag kanske så trött att jag faktiskt kan somna.
I love ljusa kvällar men jag får ju aldrig ro i kroppen.
Vakenhormonsproduktionen går på högvarv dygnet runt.

Hela jag är jobb!
Under hela dagen idag har jag nästan inte tänkt
en enda tanke som inte varit kopplat till jobbet.
Är inte det sorgligt?

Jo, jag kom just på en tanke eller snarare ett
samtalsämne jag haft idag som rörde mig som person.
Jag pratade med Hanna (min nya vikarie som jag håller på att lära upp)
om att jag drömmer om att bo lite större.
Det räcker egentligen med ett rum till.
Jag skulle nämligen vilja ha ett separat TV-rum.
Jag tycker inte om att ha TV i vardagsrummet. Där ska man ju umgås.
Jag skulle hellre ha stereon i centrum och även få plats att göra vardagsrummet pysselvänligt.
Tänk om jag hade kunnat ha ett stort bord där jag kunde ha papper, pennor,
kritor, akvarellfärger och alla andra pysselprylar framme hela tiden.
Helst skulle jag slippa flytta från bangatan men om jag hade
haft ett litet torp i någon stadsnära oas så hade väl det gått för sig.

En liten stund kom jag ifrån jobbtankarna men var sedan tillbaka i slitet.
Nu är jag i alla fall ledig till i morgon bitti.
Jag undrar vad jag ska hitta på då?

Måndag...igen.
Det är för fan bara måndag hela tiden.
Fast, ibland är det fredag också.
Jag hoppas alltid att helgen ska medföra något nytt.
När måndagen kommer är jag alltid lika besviken.
Inte riktigt alltid men i alla fall varannan vecka.
Jag har ju två liv, ett mammaliv och ett Malinliv.
Denna helgen har jag tillbringat med Simon och vänner
så idag bär jag ingen besvikenhet.
Det är mest efter en Malinhelg när jag har hoppats på att det ska hända något spännande.
Det gör det ju aldrig.
Jag försöker alltid att lura mig själv att tro att jag inte hoppas, men det är inte sant.
Jag känner mig inte så hoppfull, men jag märker i efterhand att jag har hoppats
för annars skulle jag ju inte bli så besviken.

Det snöade igår.
Runt tio cm.
Nu ligger ett fint vitt täcke över allting
och gör tillvaron lite ljusare.
Jag hade ju visserligen hellre haft vårvärme
och strålande sol, men om man måste välja
mellan snö och den blöta betonggrå verkligheten 
vi levde i häromdagen så finns det ändå ingen tvekan om
att snö faktiskt känns en aning bättre.

Jag läser vad jag just skrev och blir lika förvånad som
vanligt över att vädret verkar vara så viktigt för mig. 

Jag ska åka på min första konferens.
En musselkonferens i Nantes i västra Frankrike.
14-19 juni, mitt i sommaren.
Jag beställde resan igår.
Det kändes fantastiskt. 
Det kändes så bra att jag bokade flyget hem två dagar efter konferensen har avslutats.
Jag har hotell till den 19 och flyg hem den 21 så nu har jag två dagar att hitta på saker på egen hand. 
Det blir årets semester.
2 dagar i Nantes.
Nej lite mer hoppas jag på, men resten får spenderas hemma på svenska västkusten.

Lyssnar på P3 Planet och håller på att packa ihop för dagen.
Jag vill verkligen ut och resa ! Det krävs tyvärr pengar för sånt.
En snowboardtur till Beitostölen i Norge är på gång och det är verkligen inte så illa,
men det hade varit så skönt att kunna bara åka iväg vart man vill när man vill.
Någon gång i livet kanske ??
Nu ska jag hem och mysa med mitt barn.

Igår var det Rock Band-kväll hos Dennis.
Så kul !!!
Jag var ingen höjdare på trummorna,
men det kan man nog öva upp.
Så vansinnigt roligt, att till skillnad mot
Guitar Hero, kunna spela flera samtidigt.

Idag har jag varit så seg.
Jag blir så tråkig.
Jag är otroligt rastlös och har varit i flera timmar,
men ändå tar jag mig inte för att göra något vettigt.
Tänkte måla lite...nej, inspirationen tröt innan jag hann få fram grejorna.
Jag önskar att jag hade haft en ateljé, ett målarrum.
Allting skulle stå framme, sitta uppe.
Så att det bara var att gå in och skapa när andan föll på.
Jag har inte råd.
Jag vill ha en inkomst till.
Gärna med tillhörande man.
Var är min stora kärlek??

Jösses !!
En knepig start på det nya året minsann.
Jag drog på ordentligt första helgen 2009.
I fredags kom mina härliga kamrater
Magnus och Anna, Sara, Martina och
hennes väninna Elisabeth och min mor på besök.
Det var lugnt och trevligt.
Halv tolv gick vi på mortens.
Där började det gå utför...
Efterfest??
Jo men visst.
Välkomna hem till mig.
Jag har bestämt för mig att det var trevligt.
Varför min raggsocka prydde granens topp när jag vaknade,
har jag däremot väldigt vaga minnen av.
Vem som krashade ett glas minns jag inte riktigt heller om jag ska vara ärlig.
Det gjorde naturligtvis ingenting att det gick sönder ett glas,
men det var när jag trampade på några små glasbitar på
lördagsförmiddagen som jag insåg att minnet svek lite.
Det är alltid väldigt jobbigt.
Jo, Cathrine, Magnus och Karin, om ni tyckte att jag verkade lite underlig
i telefon så var jag nog inte helt ok vid det laget och samtalen är ganska "blurriga" för mig.
Lördagen och söndagen försvann i ångest.
Jo, jag sov ikapp lite på lördagen så jag kunde jobba på söndagen, dock lite darrig.

Idag har jag varit hos doktorn.
Det var nog många år sedan jag var där för min egen skull.
Virus och feber.
Som alla andra förstås, men utan riktig snuva.
Jag har gått med det här i nästan månader och
varken blivit ordentligt sjuk eller helt frisk.
Doktorn ordinerade vila.
Så sjuk är jag ju inte.
Känner rastlösheten krypa på mig.
Nu behöver jag filmtips och boktips.
Om jag ska kunna vara stilla och inte hålla i gång i det vanliga tempot så
behöver jag förströelse, tidsfördriv helt enkelt.
Nu är det snart quiz och jag har bestämt mig för att inte gå.
Inte för att jag inte skulle orka utan för att
onsdagarna brukar bli alldeles för tuffa för att det ska räknas som vila.
Det är lite jobbigt.
Det är inte många quizar jag missat.

Jag behöver mer tips.
Sara har utmanat mig på 7 saker.
Man ska berätta 7 saker, både alldagliga och lite knäppa, om sig själv.
Jag kan inte komma på någonting....

Ok, tips tack.
*Film och boktips
*Vem är jag?

Det känns som om jag lever i en liten bubbla.
Det är årstiden och vädrets fel.
Med kontor hemma kommer jag ju inte utanför dörren.
Fast idag har jag i alla fall varit på utvecklingssamtal för Simon.
Ibland tycker jag inte att vi är lika över huvudtaget, jag och mitt barn,
men när jag hör frökens beskrivning av skolbarnet Simon, så känner jag igen mig.
Det är både på ont och gott att vara lik mig.
Humöret har varit på tapeten.
Han kan reagera på en millisekund om någon skulle göra honom någon orätt.
Ooops ! Det där är jag rädd att han har fått utav mig.
Det är ju bra att han inte låter någon sätta sig på honom,
men det kan ju också skapa onödiga konflikter som kunde
lösas på annat sätt och kanske med mer tillfredställande resultat.
Det är lite läskigt det där.
Saker man överför på sina barn.
Man vill ju att det ska vara de där bra egenskaperna,
men det kan man i sanning inte vara så säker på att det blir.
Ja, några bra hoppas jag ju på ändå.

Det känns lite underligt att det amerikanska
valet får så extremt mycket mediauppvaktning.
Jag menar, USA är ju storebror i alla lägen och visst måste
man väl räkna det landets president till världens mäktigaste man,
men fan alltså...jag vill nog bara att det inte ska vara så.
Det är att acceptera att "en person" bestämmer över resten av världen.

Jag ser mig som en hyfsat röd och solidarisk person och
den amerikanska livstilen och politiken som hyllar den enskilda
människan som gärna får gå över lik för att bli framgångsrik,
går liksom stick i stäv med mina åsikter.
En kvinna sa idag att hon tänkte rösta på McCain för att han inte planerade några
skattehöjningar utan tror på den enskilde individens rätt att bestämma...
Bestämma vadå ?? Att hon aldrig kommer att bli sjuk ?
Att hon kommer att ha ett välbetalt jobb trots att den ekonomiska krisen orsakar extrem arbetslöshet ?
Det finns många anledningar att människor har det bedrövligt dåligt i livet,
men jag tror att om de hade fått bestämma så hade de haft det jävligt mycket bättre.
Ibland får man bara inte den möjligheten.

Det känns i alla fall betryggande att demokraten leder det här spelet.
Sedan är det ju dessutom en milstolpe i amerikansk historia
att det lutar åt att det amerikanska folket väljer sin första svarta president.

Känslan av att vara en
gammal och patetisk människa
hänger som en blöttung
yllekofta över mina axlar.
Lite ledsen gör det mig och
samtidigt är jag lite arg.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mig i världen.
Idag är en skön hemmakväll med barnet, men
det finns så mycket tid över till att tänka och analysera då.

Jaha, så var det fredag igen.
Jag lever lite destruktivt just nu.
Behöver förändring.
En riktig uppstramning.
Vet inte riktigt hur jag ska lyckas med det,
men jag måste nog börja nu.
Lider av kraftig ångest över mitt osunda leverne.
Blä !!

Här sitter jag i soffhörnet,
tittar på finalen av So you think you can dance
och fäller en tår.
Dans väcker så vansinnigt mycket känslor i mig.
Är det något jag är lite besviken över att jag inte har gjort
så är det att jag aldrig hittat någon dansform i
lilla Uddevalla som har lockat mig.
Det har ju funnits dansstilar jag velat pröva,
men som sagt inte här och jag var inte så driven
att jag åkte till Göteborg för att träna.
Nu dansar några av de bästa dansarna jag någonsin sett
och i ett kärleksdrama som just utspelade sig på scenen
klämde glömd passion och sorg mitt hjärta och
tårkanalerna öppnade sig på vid gavel.

Det stormar ute.
Jag letar semestermål.
Jag kommer förhoppningsvis åka
på konferens till Nantes, Frankrike, i juni.
Jag tänkte då att jag skulle passa på att ha lite semester.
Nu har jag alltså suttit och letat fina små ställen
längs franska västkusten.
Jag hittar dåligt, måste jag säga.
Jag vill inte hamna i de värsta semesterparadisen
där alla man träffar är svenskar och tyskar
och där allt är svindyrt.
Det är inte lätt att hitta.
Förslag någon?

Jag var faktiskt mycket gladare för en stund.
Jag har fantastiska quizkompisar.
De lyckas alltid att få tillvaron att
bli lite mer...ja..lite bättre.
Mina darlingar, vilsetjejerna Sari och Paulina 
var också där idag med söta förstärkningen Sara
och tillsammans bildade dem de härliga laget MILF.
Vi hade samma poäng.
Vi råkade vara en halv människa närmare utslagsfrågans svar,
"Hur många har Gerhard som förnamn i Sverige?"
och tog alltså tredje platsen.
Nu börjar det bli lite gammalt att komma trea,
så vi bestämde att vi faktiskt borde vinna nästa vecka.

Nu finns nedstämdheten hos mig igen.
Jag känner mig nog bara lite ensam i vardagen.
Det går väl över.

Igår vet jag inte vad som hände?
Jag var så jävla arg,
hela dagen.
Allting gick dessutom fel,
vilket naturligtvis bara ökade på ilskan.
Det var länge sedan som jag var så arg.
Lite skönt var det faktiskt,
att få ur sig gamla slitna frustrationer
och besvikelser.

"I got a brand new attitude
And i'm gonna wear it tonight
I wanna get in trouble
I wanna start a fight..."
Pink - So what

Idag sitter jag och fryser i mitt hem.
Raggsockorna är på.
Minns sommaren med saknad.
Varma nätter i linne och kjol.
Det är svårt att tro på.
Kan det verkligen vara så varmt
mitt i natten.
Jag minns nog fel.
Nej just det..det var ju inte i Sverige.

Min själ gör min kropp lite orolig.
Ett lätt fladder i magtrakten.
Mitt huvud försöker koncentrera sig
på uppgiften men det är omöjligt.
Jag vrider och vänder på mina tankar
och känslan skiftar snabbt.
Jag som var så uppåt förut...
Nu har jag ingen lust,
ingen lust för något.
Det är väl som vanligt.
Ett doftande skönt bad får bli min tröst
och ersätta en varm närhet.