MallanP

Ibland är lyckan löjligt kortvarig.
Jag är på väg tillbaka till tanken
att jag inte har förtjänat någon kärlek.
Att jag på något sätt har förverkat mina chanser
och att jag nu får stå mitt kast.
Nej, egentligen visste jag ju att detta skulle komma.
Träffar man någon som är nyseparerad så får man väl skylla sig själv.
Just nu skulle jag vilja skylla på honom.
Vad fan skulle han ge sig på mig för.
Kunde han inte bara låtit bli.
Nu är det för sent.
Jag är kär.
Jag vet inte hur det här ska gå.
Oddsen ser dock inte så bra ut.

Jag tjuter av njut inombords.
Jag går och myser.
Tydligen syns det tydligt på mig att jag
känner mig gladare än på länge för idag
har det påpekats flera gånger under dagen.
Varför ser du så glad ut?
Det stör mig inte men jag funderar på hur
sur och tråkig jag måste vara annars.
Sockerdricka i hela kroppen.
Tänk om det bara kunde vara föralltid...

Jag har just kommit hem från Uppsala.
Det är skönt, men jävligt kallt.
Min lägenhet kräver filtbeklädnad dygnet runt.
Jag känner mig däremot varm på insidan.
Efter en halvtimma i telefon med Honom
så kan jag gå och lägga mig och sova gott.
Nu är jag en glad Malin.

Mannen som jag plötsligt blev blixtförälskad i
står en våning ner och borrar i en vägg och stör mig.
Han har stört min arbetsro i en och en halv vecka nästan
bara genom att ständigt befinna sig i mina tankar.
Det gör ingenting. När han tittar på mig så blir jag varm och glad.
Det är så skönt att känna. Eller ja...skönt kanske är fel uttryckt.
Ibland gör det ont och ibland är det pirrigt härligt, men jag
är så glad att jag kan känna överhuvudtaget.
Cyniska Malin var i det närmaste övertygad om att förälskelsens tid var förbi,
att jag är alldeles för erfaren och jordbunden för att kunna känna.
Förälskelser tillhör de naiva och jag är ifråntagen min naivitet. 
Tänk vad jag inte känner mig själv...

...jag fattar inte varför jag går igenom det här?
Det är ju helt meningslöst och dömt att misslyckas.
Han är livrädd och jag är "exotisk"...klassisk rebound.
Jävla skit!!!

Hmm...
jag går och funderar över det där fruktansvärt "cheesy"
sms:et som jag plötsligt skickade utan att tänka.
Jag är ju ta mig fan värre än en tonåring.
Lite ångestladdat.
Jag är fullkomligt och vansinnigt medveten om min möjlighet
att förstöra detta bara genom att vara alldeles för mycket av allt.
Det här är allt annat än rent behagligt.
Glädjerus, ångest och smärta avlöser varandra
och jäklar vad snabbt det vänder.

Hjärtat är lätt nu.
Jag är förälskad och helt vimsig.
Jag har fått bekräftelse och
en inbjudan till kaoset.
Jag tackade givetvis ja till det och sitter
nu här med ett skratt i bröstet som bara bubblar ur mig.
Mina arbetskamrater tycker att jag är knäpp.

Det gör ont i kroppen.
Jag kan inte jobba.
Jag satt allvarlig och tyst i lunchrummet
eftersom Han var där och åt.
Jag tyckte att jag uppförde mig fullkomligt
normalt, inte sur, inte för glad.
Han satt rakt framför mig så jag kunde vila
ögonen på hans profil utan att det blev konstigt.
Det är inte roligt i alla fall.
Han gick med in på kontoret efter lunch och tittade på
bilder från fjällen och han stog tätt (han var tvungen för att se något).
Jag suckade när han skulle gå och sa att jag inte
hade lust att jobba, jag vill göra något annat.
Det tolkade han som att jag menade att jag ville dra
iväg med honom till ett krypin och vara osedlig
(troligen för att jag hintat något åt det hållet i ett mail härom dagen). 
Han flinade lite och sa att det kanske kunde bli en annan gång...
"Vi får väl träffas någon gång..." Va???
Han lät så där lagom intresserad och en aning besvärad.
Vad vill han? Ibland säger han att han saknar mig
men ibland är han kortfattad och avmätt.

Jag har inget pokerfejs.
De har slagit vad på jobbet om vilka skandaler
jag möjligtvis kan ha ställt till med på fjällresan.
Jag blev alldeles generad,
vilket de andra naturligtvis uppmärksammade.
De bettades på olika konstallationer men jag fick inte veta några odds.

Han dök upp här efter fikat och jag blev alldeles varm.
Jag inbillade mig igår att det no0g inte var så allvarligt,
men fy fan jag blev alldeles tagen av hans närvaro
och Elisabeth, min hjälp i labbet (på grund av dålig hand)
märkte det direkt.
Inte bra att ha såå dåligt pokerfejs.

Jag suckar och suckar...
Jag underhöll mig med ett omöjligt pussel
tillsammans med Simon under förmiddagen och
vid tre var det dags för rep.
Det var så skönt att få träffa killarna, skratta och sjunga.
Det går väldigt bra när jag har något att göra
men så fort jag har lite tankeutrymme så dyker
han upp i mitt huvud och själen känns bottenlös.
Hur kunde det gå så fort?
Jag är inte riktigt van vid det här.
Det är förjävligt...

Nu är jag hemma med en kraftigt stukad handled.
Julen är utstädad och jag har promenerat och varit och handlat.
Jag är ganska nöjd med tillvaron.
Det enda problemet är väl en pirrande känsla i kroppen.
En längtan, en saknad och helt avsaknande av hopp.
Jag har mött någon jag bara vill ha men läget är av värsta sort.
Han har precis separerat från ett långt förhållande med två barn.
Min erfarenhet säger mig att det är tvärkört.
Fan också!

Jag befinner mig återigen i det där rastlösa stadiet
när det känns som att något ska hända men....
...nej, allt står stilla och är som vanligt.
Det är oerhört stressande.
Hu, jag behöver lite omtanke och kärlek nu.
Jag är toppfylld med känslor att dela med mig av.
Jag behöver bara någon att ge dem till.

Jag undrar om man lagrar på sig tårar.
Det var länge sedan jag grät.
Förr gjorde jag det jämt.
Jag vet inte vad som har hänt.
Just nu har jag sett en oerhört känslosam film.
Jag har säkert sett den 14 gånger,
egentligen bara för att det är en TV-favorit som
visas på någon av kanalerna med jämna mellanrum. 
Varje gång tänker jag att det inte är en film jag
känner för att se och jag tänker att den är ju bra
och så men...äh.
Det slutar alltid med att jag sitter och gråter.
Inte så där lite fint med en stilla tår som trillar nerför kinden
utan hulkande och halvhysteriskt med sorg i hela hjärtat.
Det känns lite skönt efteråt.
Som att jag blivit av med en tyngd.
Jag vet inte...men kanske är det den
upplagrade ledsamheten som har runnit ut.

Nu är det mörkt ute.
Jag har ont i ryggen och är kall i hjärtat.
Idag har jag inte ens ett ego.
Nu finns bara en slumrande ilska i magtrakten.
Jag ska prata tyst så jag inte väcker den.

En annan själ bredvid min.
En som talar även utan ord.
En som känner det jag känner.
Som vill vara där jag är och
inte räds en smått besvärlig själ.

Det var jättetrevligt igår.
Vi åt, pratade, drack lite vin, pratade, drack lite kaffe,
delade kort, satsade, pratade, förlorade, pratade,  
vann, drack lite vin, pratade och pratade. 
Vi pratade bröllop. (Grattis på den stora dagen, mina söta grannvänner som aldrig skulle gifta sig.)
Sandra planerar sitt.
Det var tydligen inte smärtfritt.
Människor är så egoistiska, helt utan att skämmas. Stackars Sandra.
Jag undrar om jag kommer att få gifta mig någon gång.
Inte under de närmaste åren i alla fall.
Jag vet inte om det gör någonting men..nej, jag vet inte...
Det är väl ändå något speciellt kanske, i alla fall är det vad dom säger...
Jag förlorade pokern mot Sandra.

Jag längtar sol och värme.
Flödande kärlek.

Istället har jag tunga moln.
Ett tungt och lite ensamt hjärta.

Hemma igen!
Lite skönt och lite trist.
Mötte upp Peter igår kväll på Butlers.
Vi hängde i baren och pratade strunt.
Tomas spelade skivor.
Mycket lugnt och trevligt.
Efter Tomas slutade gick vi en sväng till Kullgrens.
Det var jag och en hög med pojkar.
Kul !!

Jag och Tomas diskuterade för- och nackdelar med onenightstands. (Vad skumt det ser ut när man skriver ihop det.)
Det är ju uppbyggande för självförtroendet med lite uppmärksamhet,
men tyvärr händer det ju sällan när man är nykter.
Alkohol är inte till min fördel i det läget.
Vi kom slutligen fram till att fördelarna överväger nackdelarna,
så hur gick det Tomas? Gick du hem igår eller...??
Det är ju lika bra att passa på så länge man får möjligheten och det finns någon som är intresserad;)
även om kärlek är det jag egentligen vill ha.
Jag hamnade på McD med J och mötte fler jag kände...pojkar.
Jag smet iväg ensam med fyra trevliga erbjudanden i bagaget.
Det kändes oerhört bra.
Idag har jag en behaglig känsla i kroppen.
Jag är glad att vi hade det samtalet Tomas.
Det är lika bra att passa på.